Geodetisk mätningskunskap / 261 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

à 1000 meter. Är det fråga om detaljmätning af ett helt land
eller af en större trakt, så anslutes detta nät till befintliga
triangelpunkter af högre ordning [1]; är det åter fråga om
en fristående mätning af en mindre trakt, så är en sådan
anslutning, ehuru alltid förmånlig, ej nödvändig. I
hvilketdera fallet inmätes från triangelpunkterna af 4:de ordningen
sådane bipunkter, som kunna underlätta detaljmätningarne.

I fig. 190 utvisa de grofva linierna ett nät af 3:dje
ordningen (sidor om 3000 à 6000 meter), de fina ett nät af
4:de ordningen och de streckade
enstaka trianglar för bestämning af
bipunkter.

Fig. 190.


Hvad utval af lämpliga
triangelpunkter beträffar, så sker detta efter
en föregången rekognosering och med
ledning af de kartor som öfver
trakten redan finnas. Man bemödar sig
att finna dominerande punkter, som
på samma gång bilda knutpunkter i
ett nät af trianglar, hvilka ej hafva allt för spetsiga vinklar.
Liksidiga trianglar äro i allmänhet de förmånligaste med
hänsyn till mätningens skärpa. Vigtiga triangelnät af 4:de
ordningen söker man understundom att utmärka så, att de
blifva beståndande, vanligen genom ett kors på en uti berg
eller jordfast sten nedslagen jerndubb, och uppreser häröfver
en enkel pyramidsignal, exempelvis en sådan som den
hvilken i fig. 36 finnes afbildad; men i allmänhet får man
åtnöja sig med kors på stenar eller på i marken neddrifna
träpålar. I så fall användes skodda och stadiga
flaggstänger såsom signaler (se 38).

Är ej triangelnätet anslutet till ett nät af högre
ordning, så måste en baslinie uppmätas. Man utväljer härför,
såvidt möjligt är, plan terräng (på isen öfver vattendrag eller
utefter raka jernvägslinier kan basmätning med lätthet
verkställas) och förlägger basliniens ändpunkter så, att de på ett
förmånligt sätt — genom goda afskärningstrianglar — kunna
anknytas till nätet. Mätningen verkställes med
träbasstänger (91), vare sig att dessa läggas direkt på marken eller
att de föras efter spända snören. Baslinien behöfver ej
hafva så stor längd som nätets sidor i allmänhet hafva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>