Geodetisk mätningskunskap / 262 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erfarenheten har visat, att äfven med en betydligt mindre
bas ett godt resultat kan vinnas, blott man under noggrann
mätning så småningom från baslinien öfvergår till större och
större trianglar. Fig. 191 visar en kombination som, när
den är möjlig, väsendtligt underlättar en
sådan öfvergång. För nät af 4:de
ordningen torde baslinier om 200 à 500 meter —
i nödfall ännu mindre sådane, om
öfvergångsmätningen verkställes noggrannt —
vara tillfyllest.

Fig. 191.


Vinkelmätningen verkställes i punkter
af 4:de ordningen med teodoliter, som hafva
100 à 200 millimeters horisontalcirkel och
10 à 30 sekunders utslag vid nonierna.
Man använder vanligen riktningsmätning och mycket sällan
repetitionsmätning. Allt efter nätets utsträckning och den
skärpa som eftersträfvas mätes i hvarje hufvudpunkt med
4 eller 2 gyris, d. v. s. 2 eller 1 korresponderande
gyruspar är tillfyllest. I hvarje hufvudtriangel blir i
öfverensstämmelse med det förut sagda alla vinklarne uppmätta.
Bipunkter bestämmas blott genom mätning af vinklarne vid
basen och med enkelt gyruspar. För protokollföring m. m.
hänvisas till sid. 97.

198. Beräkning af triangelpunkternas koordinater. Till
origo väljes alltid en triangelpunkt i landets triangelnät, när
någon sådan är till nätet af 4:de ordningen anknuten, eljest
en centralt belägen punkt i detta nät. Axelsystemet
förlägges vanligen så, att abskissaxeln sammanfaller med origos
meridian. För att kunna välja ett så beskaffadt axelsystem
måste man känna någon triangelsidas azimutvinkel. Som i
hvarje punkt af landets triangelnät de der sammanstötande
triangelsidornas vinklar med meridianriktningen äro kända
eller enligt formlerna (189) och (192) kunna beräknas, så
behöfver man, när en sådan punkt är inlänkad i nätet af 4:de
ordningen, blott mäta vinkeln mellan två sammanstötande
sidor i det stora och det lilla nätet för att kunna beräkna
azimutvinkeln för den det lilla nätet tillhörande sidan.
Finnes ej någon triangelpunkt af högre ordning, får
meridianriktningen på förut (190) anfördt sätt bestämmas, såvida
man ej, såsom understundom vid smärre fristående
mätningar, oberoende af riktningsförhållanden tager en af
triangelsidorna till abskissaxel.

Förutsatt att vinkelmätningsfelen äro på sätt, hvarför
längre fram skall redogöras, utjemnade, börjar man med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>