- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
279

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sätt som längre fram kommer att visas, lämpligast ske
genom grafisk mätning.

210. Kartläggning af genom koordinatmätning bestämda
punkter.
Är det endast fråga om att kartlägga hvad som
blifvit uppmätt på ömse sidor af en rät linie, så har man,
sedan liniens läge blifvit på papperet bestämdt, att förlägga
en rak linial i liniens riktning, att med passare afsätta
abskisserna ut efter linialkanten och att efter den,
abskisspunkten berörande kanten till en af föregående linial styrd
vinkellinial afsätta ordinaterna. De båda linialerna böra för
hithörande ändamål helst vara af stål, och styrlinialen bör
hafva en sådan belastning, att den utan vidare
fastläsning ligger stilla, när vinkellinialen med varsamhet föres
ut efter den. Om båda linialkanterna förses med skalor, och
vinkellinialen vid den, styrlinialen berörande kanten med en
fast nonie och vid ordinatkanten med en löpande nonie, som
uppbär en trycknål, så äro passare och särskild skala
öfverflödiga.

I öfverensstämmelse med mätningsprotokollet böra
samtlige abskisslängder afsättas från liniens utgångspunkt. Ett
begånget afsättningsfel vid en punkt kommer då ej att
inverka på läget af följande punkter, såsom förhållandet blefve,
om en abskisspunkt bestämdes från en föregående abskisspunkt.

1) Har detaljmätningen verkstälts enligt 206, så får man
först konstruera trianglarne. Man uppslår (fig. 198), sedan
baslinien A C blifvit till läge och längd uppritad, med A till
medelpunkt och A B samt A D såsom radier samt med C
till medelpunkt och C B och C D såsom radier cirkelbågar,
och får på detta sätt läget af punkterna B och D bestämda.
Man bestämmer sedan hjelpliniernas skärningspunkter och
utritar hjelplinierna, härvid görande de jemkningar som gjorda
kontrollmätningar möjligen komma att föreskrifva. Man bör
sålunda, sedan punkterna F, E, H och G blifvit utsatta,
undersöka om motsvarande hjelplinier hafva sina riktiga
längder. I allmänhet bör såsom i föregående figur hvarje
hufvudtriangel kunna kontrolleras, och detta i synnerhet, om
afskärningsvinkeln i den tredje (sökta) punkten är
mycket spetsig.

2) Har detaljmätningen grundats på inrutning (207), så
har man först att konstruera rutnätet. Som ritbräden ofta
äro opålitliga, kan man gå till väga sålunda: Man slår upp
cirkelbågar (fig. 205) från ändpunkterna af och på ömse sidor
om den gifna axeln a b, hvarigenom c d blir bestämd, afsätter
från 0 åt ömse sidor på hvardera axeln halfva hufvudrutans


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free