Geodetisk mätningskunskap / 290 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med detaljmätningen vill bestämma stationspunkterna, eller
om man först vill kartlägga ett nät af stora trianglar och
från hithörande punkter bestämma det nät af mindre
trianglar, hvars punkter skola blifva stationspunkter för
detaljmätningarne. Vi må till en början antaga det förra.

Om (fig. 214) a b är den uppmätta basen, så utsätter
man förutom de nummerstickor i alla detaljpunkter, som
skola från a b bestämmas, äfven
signaler till de punkter, hvilkas
lägen göra dem till lämpliga
stationspunkter och inlägger
sedan genom afskärning såväl
detaljpunkterna som de
stationspunkter f och h, för hvilka från
a b goda afskärningar erhållas.
Från a och b dragas derjemte
äfven diagonaler till de
detaljpunkter och de stationspunkter
(c, d och g), som sedermera skola genom afskärningar
bestämmas från någon af punkterna f och h eller från andra,
ännu ej kända stationspunkter. Man orienterar sedan
mätbordet i f eller h, drager afskärningslinier till från a och b
dragna diagonaler samt derjemte äfven diagonaler till nya
punkter. På detta sätt fortsattes mätningen undan för undan
tills hela fältet blifvit uppmätt.

Fig. 214.


Genom att använda bakåtsnitt kan man vid vissa
tillfällen i betydlig mån underlätta detta mätningssätt. Sålunda
kan man i fig. 212 bestämma stationerna c, d och e genom
bakåtsnitt, blott en lämpligt belägen central punkt p blifvit
från den uppmätta basen a b inskuren. c bestämmes från
b och p, d från c och p samt slutligen e såväl från d och p
som för kontrolls skull från a och p.

Ehuru det knapt gifves något sätt att skarpare
kartlägga en punkt än genom grafisk bestämning med syftlinial
under god afskärning från en erforderligt noga uppmätt bas,
så lemnar ofvannämnde mätningssätt, alldenstund alla
mätningsfelen vid stätionsbestämningarne fortplanta sig, snart
nog ett osäkert resultat. Redan när man kommer till sådane
stationer, hvilka såsom e i fig. 214 ej stå i direkt samband
med den uppmätta baslinien, angifva ofta profsnitten större
eller mindre afvikelser. Med anledning häraf är det
förmånligt att från den förlängda baslinien bestämma eller
kontrollera (piketmätning) sådane punkter (d och e kontrolleras
från i) eller, att först förlägga ett nät af stora trianglar (ett
grafiskt triangelnät) (219) öfver trakten och att från dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>