Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punkter genom afskärning bestämma stationspunkterna för
detaljmätningarne. Vill man stationera i punkter, som ej blifvit
från det grafiska nätets punkter inskurna, men som
medgifva syftning till 2 eller 3 lämpligt belägna af dessa
punkter, så kunna Pothenots eller Hansens problem (150 och 151)
med fördel användas.
Vanligen anslutes det grafiska triangelnätet vid
mätningar af stor utsträckning till ett trigonometriskt nät, och söker
man i så fall att från de trigonometriska punkterna direkt
inskära så många af det grafiska nätets punkter som möjligt.
Vi återkomma längre fram (219) till den grafiska
triangelmätningen.
217. Detaljmätning på grund af ett trigonometriskt nät
af 4:de ordningen. När man vill med synnerlig
noggrannhet och i större skala grafiskt kartlägga en trakt, så bör
en trigonometrisk triangelmätning af 4:de ordningen (197)
först verkställas öfver trakten, och till hithörande punkter
detaljerna så omedelbart som möjligt anknytas. Att
förlägga nätets hufvud- och bipunkter så tätt, att man med
mätbordet blott kommer att stationera i trigonometriskt
bestämda punkter torde, ehuru önskvärdt, i allmänhet möta
stora svårigheter. Man får ofta åtnöja sig med sådane
stationspunkter, som — ej sällan under användning af
Pothenots och Hansens problem — blifvit inskurna från de
trigonometriskt bestämda punkterna.
Har trakten ej större utsträckning, än att den får rum
på ett mätblad, så kartläggas de trigonometriska punkterna
så noga som möjligt på det å taflan spända mätbladet enligt
210, 3). Sedan företagas detaljmätningarne på förut
anfördt sätt.
218. Planmätning med distansmätare. Hänvisande till
158 hafva vi här föga att tillägga. Vid mätning med
distansmätare är, om man har en van stångförare, utsättning af stickor
öfverflödigt, ty hvarje punkt bestämmes från en station.
Distansmätare enligt Reichenbachs princip äro de ende, som
vid planmätning funnit någon vidsträcktare användning.
Enligt hvad i 158 blifvit anfördt består mätningen, sedan
mätbordet blifvit i stationen orienteradt, uti att inställa tuben på
den efter tur och ordning i detaljpunkterna uppstälda
stången, att i tuben afläsa afstånden samt att från
stationspunkten på taflan afsätta dessa afstånd, sedan de blifvit
reducerade till horisonten, ut efter linialkanten.
Stationspunkterna förläggas och bestämmas enligt något
af de i föregående paragrafer anförde sätt. Baslinierna kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
