Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Elfte kapitlet. Vertikalmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afstånden. Man får då, om terrängen är horisontel, genast lägena
hos doseringspinnarne för v och h. I motsatt fall kommer
man, när terrängen stiger (högra sidan af fig.) ej tillräckligt
långt ut och när den faller (venstra sidan) allt för långt ut.
För att visa huru man i båda dessa fall går till väga, må det
antagas att doseringen är 1∶1¹⁄₂ (1 i höjd mot ³⁄₂ horisontelt).
Om punkten h ligger 2,6 öfver balansplanet, så utsätter
man först från h 2,6 ∙ ³⁄₂ = 3,9, afväger punkten 2, söker
afläsningsskilnaden 2,4 − 1,5 = 0,9 mellan denna och
föregående punkt, utsätter 0,9 ∙ ³⁄₂ = 1,35 och fortfar sålunda att
utsätta afläsningsskilnaden i banko, tills den blir så obetydlig,
att doseringspinnen d′ kan anses funnen. Doseringspunktens
höjd öfver balanslinien antecknas. Dess afstånd från
sidopålen är då påtagligen äfven bekant.
I sluttande terräng förfar man enligt samma grunder;
men teckenvexlingar antyda i allmänhet ömsevis utåt- och
inåtsättning. När man sålunda (venstra sid.) från v kommit
till 2, har man att sätta inåt (1,9 − 3,5) ³⁄₂ = −2,4, derpå från
3 utåt (3,5 − 2,4) ³⁄₂ = +1,65, o. s. v., i snäckgång, tills så
små differenser erhållas, att de förlora praktisk betydelse.
I bank blir förhållandet motsatt det vid skärning. Man
får der använda snäckgång vid stigande och trappstegsgång
vid fallande terräng.
Man bör taga för regel, att i hvarje sektion alltid börja
på samma sida om längdprofilen med utsättningen af
doseringspinnarne; ty eljest kan lätt misstag om höger och
venster inträffa och sektionen vändas bakfram vid uppritning.
Som större tvärsektioner förutsätta en fullständig
tvärprofilering (afvägning af brytningspunkter) och derjemte
vanligen uppritas (profilen på vanligt sätt, de konstanta
gränslinierna efter en mall), så kan man i sådane sektioner äfven
bestämma doseringspinnarnes lägen genom att på ritningen
uttaga och på terrängen utsätta deras afstånd från
sidopålarne.
I händelse afskärning skrifves till ledning för
arbetaren på såväl midtelpålen som sidopålarne höjderna öfver
balansplanet. I händelse af bank ersättas midtel- och
sidopålarne ofta af smala spiror, hvilka nedslås, tills deras öfre
ändar komma i balansplanet.
För att erhålla kubikmassan mellan två sektioner
beräknas sektionsareorna, vare sig genom sifferräkning, genom
uppritning på rutpapper (vanligen i ¹⁄₁₀₀ skala) eller med
tillhjelp af planimetrar. Kubikmassan mellan två sektioner
erhåller man i allmänhet tillräckligt noga genom att
multiplicera aritmetiska mediet af de båda areorna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
