Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tolfte kapitlet. Kurvstakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att kurvan är riktig har man, att de båda armarne från
hvardera tangenten gå i hvarandra. Det må erinras, att
hela kurvlängden endast undantagsvis är multipel af
båglängden mellan kurvstakarne och att derför de båda sista
stakarne ej få detta afstånd mellan sig.
Efter att hafva principielt redogjordt för kurvstakning
med ordinater, må vi tillfoga några anmärkningar från
praktisk synpunkt. Hvad först och främst beträffar
bestämningen af centrivinkeln genom att med kedja mäta triangeln
B a h, så måste man såväl vid utsättning af punkterna a
och h som vid uppmätning af sidan s bemöda sig om all
möjlig skärpa; ty endast i så fall erhåller man vinkeln
och tangentlängden med erforderlig noggrannhet. Vidare
bör man hålla linierna rena, i det man viker alla sådane
stakar, som ej ursprungligen bestämma dem, åt sidan. Vid
kedjemätningen i tangenterna betecknas punkterna lämpligen
med stickor. Dessa stickor behofva ej med någon synnerlig
noggrannhet inriktas i tangenten; deremot bör detta ske
med de, genom tillbakaryckning bestämda fotpunkterna för
ordinaterna, ty ordinaterna bli eljest felaktiga med dessa
punkters afvikelser ur linien, afvikelser, som är sä mycket
farligare, som de nästan ega rum vinkelrätt mot kurvan.
Fotpunkten för korstaflan bör derför bestämmas med lod eller
lodstake och under inriktning efter de, tangenterna
ursprungligen bestämmande stakarne. Innan man lemnar en i
kurvan utsatt stake, bör man efter ögonmått kontrollera dess
ställning. Detta sker, i det man efterser huruvida den
föregående staken afviker med den konstanta pilhöjden från
kordan mellan den utsatta och den näst föregående staken.
Sålunda bör b afvika från a c lika mycket som a afviker från
A b, o. s. v.
Visar sig ett beaktansvärdt fel, så upprepas mätningen
för staken i fråga; visar sig deremot blott ett mindre fel, så
låter man det vara, tills hela kurvan blifvit stakad. Först
då är det möjligt, att på ofvannämnde sätt skarpt afgöra,
hvilka stakar som kommit att få felaktiga platser och att
vidtaga erforderlig justering af kurvan.
237. Stakning med hjelptangent. Kurvstakningen
försvåras och blir osäker i den mån ordinaterna blifva stora.
Detta förhållande börjar redan, då de öfverstiga
kedjelängden. För att i större kurver undvika stora ordinater, brukar
man med fördel använda hjelptangenten b e (fig. 231, pl. 9).
Läget af denna fås genom att man afsätter A b = D e =
A C tang (C∕4) i hvardera linien. För att få tangentpunkten M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
