Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år f. Kr. – varit använd i Syrien utom Fenikiens
gränser, ehuru man ej kan afgöra hos hvilken
semitisk stam den uppstått; den bör därför helst
kallas forn-kananeisk. Vissa tecken likna mer eller
mindre egyptiska skriftecken, men ingalunda alla;
likaledes skref man liksom regeln var i Egyptens
hieratiska skrift från höger till vänster, icke från
vänster till höger som i kilskriften eller lodrätt
såsom i den äldsta babyloniska skriften. Detta tyder
möjligen på någon inverkan från Egypten, ehuru det
är oafgjordt till hvilket omfång. Däremot har man
ännu icke påträffat någon förebild till deras siffror.
Naturligtvis ansågos fenikerna äfven för sjöfartens
uppfinnare, och det var Tyros som åtnjöt äran
häraf. Men denna konst har ej uppstått på ett enda
ställe, och intet särskildt folk kan inregistrera den
bland sina stora minnen. Obestridligt är dock, att
skeppsbyggerikonsten hos fenikerna i väsentlig grad
utvecklats. Libanons cedrar lämnade dem ett ypperligt
byggnadsmaterial, och deras seglatser på Medelhafvets
oroliga böljor lärde dem snart att konstruera i sitt
slag utmärktare fartyg, än något annat folk ägde. Det
äldsta fenikiska skeppet gaulos, som alltjämt förblef
typen för deras handelsfartyg, hade en hög fram-
och bakstam samt liknade mycket de fornnordiska
drakarne. Det framdrefs med ett stort segel och
20–30 roddare. Längre fram byggdes för krigsbruk
och sjöröfveri äfven femtioroddare samt, då färderna
utsträckts till silfverlandet vid Medelhafvets västra
del, de stora armerade tarschisskeppen [1], af hvilka
ett kunde rymma inemot 500 personer. Väl tacklade
och skickligt manövererade kunde de på 24 timmar
tillryggalägga lika många, ja ända till 30 mil, medan
de venetianska galererna på 1400-talet ej seglade
mer än 10–20 mil på dygnet. Från alla jordens kanter
fördes på dessa fartyg eller på karavaner dyrbarheter
till Fenikiens städer, hvilkas prakt och yppighet var
föremål för andra folks beundran. Profeten Esaias [2] kallar Tyros »kronutskiftaren, hvilkens köpmän voro
furstar, hvilkens krämare voro jordens herrar».
Liksom andra stora sjöfartsidkande och handelsfolk
under alla tider hafva fenikerna icke blott seglat
vida omkring utan äfven på främmande kuster anlagt
kolonier till stödjepunkter för sin handel och
sjöfart. De ägde sådana på Medelhafvets alla
kuster och på dess viktigare öar, bland hvilka i
främsta rummet Cypern, Kreta, Rhodos och några af
Kykladerna i öster, samt Sicilien, Sardinien, Malta,
de Aegadiska och Lipariska öarna i hafvets västra del
voro betydande stapelplatser för dem [3]
På Spaniens kust anlade de Hispalis, Malaka, Karteja och Gades (Gadir), det n.v. Cadiz, på Afrikas norra kust Utika
och Kartago, hvilket en gång skulle efter moderlandet
öfvertaga rollen af Medelhafvets behärskare,
i Grekland grundade de Thebe, vid Svarta hafvets
kuster Pronektos och Bithynion i Mindre Asien m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
