Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fenikerna hafva alltså trängt ut ur Medelhafvet
genom Gibraltarsund och upptäckt världshafvet, hvars
grekiska namn okeanos är kommet från ett fenikiskt
ord, som betyder det alltomfattande. Och de samt deras
ättlingar kartagerna hafva på detta haf utfört några
af de djärfvaste bedrifter, som sjöfartens historia
har att omtala.
En sådan var den kringsegling af Afrika, som fenikiska
sjömän omkr. år 600 f. Kr., enligt Herodotos’
berättelse [1],
utfört på uppdrag af Egyptens konung Neko. »Fenikerna»,
säger Herodotos, »foro ut ur Röda
hafvet och seglade in i Södra hafvet. Och när det
blef höst, gingo de i land, besådde fälten och först
när de hade skördat, foro de vidare på skeppen, så
att de efter två år, på det tredje genom Herkules’
stoder åter ankommo till Egypten. Och de berättade,
att då de seglade omkring Libyen (d. ä. Afrika)
skulle de hafva haft solen på högra sidan – hvilket
jag visserligen icke kan tro, kanske finnes det
andra, som kunna tro det.» Men just detta sista
meddelande, som föreföll Herodotos så otroligt, är
det bästa beviset på att de varit söder om ekvatorn
och i själfva verket finnes det ingenting i den korta
berättelsen, som gör den osannolik.
I sammanhang härmed må nämnas, att det äfven finnes
ett par andra sägner från forntiden, att Afrika
blifvit kringsegladt. Herakleides från Pontos omtalar
i en dialog, som Strabo citerar, en mager, som påstått
sig hafva seglat omkring Libyen; och Plinius[2] berättar
likaledes om två sådana företag. Herodotos talar
dessutom om en förnäm perser, som af konung Xerxes
såsom straff fått sig ålagdt att göra en dylik resa,
men hvilken, då vägen blef för lång, återvände. Dessa
olika berättelser hafva emellertid betraktats såsom
sagor, ty under forntiden – och långt efteråt – rådde
allmänt den åsikten att en dylik färd vore omöjlig.
På Afrikas västkust hade redan fenikerna anlagt
kolonier. Eratosthenes berättar att norr om Draa
funnos på en sträcka af 15 geografiska mil 300
blomstrande fenikiska nybyggen, och om än Strabo och
Plinius [3]
på osäkra grunder förneka detta, synes dock
Eratosthenes trovärdig, helst han åberopar en sjökarta
(periplus) såsom sin källa. Men den största expedition
åt detta håll har dock utgått från Kartago. Den
leddes af en fältherre HANNO, hvars egen rapport i
öfversättning sannolikt föreligger i den berättelse
om färden, som bevarats till våra dagar [4]. Troligen
ägde den rum omkr. år 470 f. Kr. Ändamålet med resan
var att på Afrikas västkust grunda »liby-fenikiska
städer», och Hanno hade under sitt befäl en
flotta på 60 femtioroddarfartyg med 30,000 män och
kvinnor jämte lifsmedel och annan utrustning. En mer
storartad kolonisations- och upptäcktsresa har aldrig
företagits, om dessa uppgifter äro riktiga. Å andra
sidan visar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
