Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflägsnaste af de kolonier, som uppväxte där han drog fram,
Alexandria Eschata. Under åren 327–325 inträngde han
i Indien i de nuvarande länderna Lahore, Multan och
Sinde, men de tre årens krig gåfvo i det hela ett
ringa byte. Längre än till det nordvästra hörnet
af Indien kom han icke; här tvungo honom hans af
det kraftiga motståndet uttröttade soldater att
vända om. Han tågade då utför Indus samt sedan
själf landvägen genom Gedrosiens och Karmaniens
ökentrakter. Men han beslöt samtidigt att öppna en
sjöväg från Indus’ myning till Eufrat, och till den
ändan afsände han sin general NEARKOS med en flotta
utefter kusten. Färden anträddes den 2 oktober 326 och
räckte i fem månader samt var en af forntidens mest
berömda sjöbedrifter. Troligen efter Nearkos egen,
nu förkomna berättelse, är denna hans »periplus»
skildrad af Arrianos (i andra årh. efter Kr.)[1]. Genom
denna sjöresa fingo grekerna kunskap om nordvästra
Indiens, Gedrosiens och Karmaniens kuster.
Efter Alexanders död delades hans väldiga rike
som bekant mellan de s. k. diadokerna, och bland
dem hafva några handlat i samma anda som deras
stora herre. Så hafva Seleukiderna, hvilka blefvo
herrar öfver större delen af det gamla perserväldet,
underhållit handelsförbindelser med angränsande folk
och på den vägen kommo fortfarande nya underrättelser
från Indien, ehuru forntidens kunskaper om detta
land alltjämt förblefvo bristfälliga. Af än
större betydelse blefvo Ptolemæerna i Egypten,
hvilka gjorde Alexandria till en medelpunkt för den
grekiska vetenskapen, som just där nådde sin högsta
fulländning.
Nästan samtidigt med att Alexanders krigståg för
grekerna öppnade Indien, har en annan hjältemodig grek
företagit en forskningsfärd, som i denna egenskap ej
står långt efter Alexanders. Det var PYTHEAS, en grek
från Massilia, som troligen på 320-talet först bereste
en del af det norra Europa. Herodotos förklarar, att
så vidt man vet ingen människa undersökt, huruvida
Europas norra och östra länder voro kringflutna
eller ej, och i allmänhet visste man icke heller
något annat om dem. Det var Pytheas, som först spred
något ljus öfver norden. Olyckligtvis är äfven hans
berättelse förkommen, och vi känna endast de delar
däraf, som finnas citerade hos andra författare såsom
Strabo, Plinius, Solinus m. fl. men äfven de citera
ej direkt ur Pytheas’ egen skildring utan ur andra
eller tredje hand. Det är sålunda mycket svårt att
komma till bestämd visshet om hur han färdats och
hvad han berättat, och en mängd förslagsmeningar
äro äfven framställda härom[2]. Därtill kommer, att
flera af de gamla författare som citerat Pytheas,
särskildt Strabo, som rent ut kallar honom en lögnare,
icke trodde på hans uppgifter utan anföra dem blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
