Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligger ön Taprobane, som ej är mindre än Brittanien. Väster om Indien ligger det ofruktbara Ariana, vidare Persien m. fl. -- Om Afrika meddelar Strabo föga nytt. Han anser det vara oriktigt att betrakta detta land som en själfständig världsdel. Det har formen af en triangel. Han uppräknar flera folk här, men förklarar, att där funnos dessutom många okända. Till sin natur sönderfaller det i tre delar; norra kusten är mycket fruktbar, oceanens kuster äro mindre rika och mindre bebodda, det inre landet är en öken, som dock innesluter flera befolkade och fruktbara oaser. -- En samtida till Strabo var ISIDOROS från Charax, som också lefde under Augustus och hans närmaste efterföljare, och hvilken författat en beskrifning af det då blomstrande Partiska riket i Asien. Sannolikt har han äfven skrifvit ett allmänt geografiskt verk, ur hvilket Plinius citerar flera måttuppgifter. Något äldre än Strabo var däremot POSEIDONIOS från Syrien, som dock kallades Rhodiern, emedan han lefde så länge på Rhodos (135--51 f. Kr.). Han har skrifvit flere arbeten i fysisk geografi, meteorologi, historia, och kallas af Strabo sin tids störste forskare och filosof. Mest berömd blef han för en ny beräkning af jordens omkrets, hvilken de flesta senare astronomer och geografer, äfven Ptolemæos antogo. Han bestred Polybios' åsikt, att jorden vore högst under ekvatorn och påstod i stället, att hon där vore en jämn slätt; han trodde, att Libyen vore så fattigt på floder, därför att det regnade så litet där i västern, ty där stannade solen länge, medan hon vände sig, och gjorde därför allt torrt, under det att hon hastigt drog fram öfver östern, som därför blef rikare på fuktighet. De äldre geografernas Rhiphäiska berg ansåg han vara Alperna och talar om hyperboreerna norr om dem. Han har äfven skrifvit om vissa folks släktskap med hvarandra, hvilken han ville bevisa af likheten mellan deras namn. Af större betydelse är MARINOS från Tyros, som lefde omkr. 150 e. Kr. och kan betraktas som Ptolemæos' föregångare. Vi känna honom endast genom Ptolemæos, som grundade hela sitt verk på Marinos. Hans hufvudförtjänst är, att han efter noggrann jämförelse mellan flera resandes dagböcker och sina föregångares skrifter bestämde hvarje orts läge genom angifvande af dess längd och bredd. Härigenom har han gjort vetenskapen en ovärderlig tjänst, äfven om naturligtvis många misstag måste insmyga sig i hans beräkningar. Han har äfven efter dessa nya principer tecknat en ny karta öfver jorden, mycket olika Eratosthenes', men dock lidande af det felet, att liksom i de äldre kartorna längd- och breddgrader skuro hvarandra i räta vinklar utan hänsyn till jordens sfäriska skapnad. Åt de olika världsdelarne gaf han ett större omfång än de förr ansetts äga; Asien och Afrika förenade han genom ett land söder om Indiska hafvet. Nilens källor sökte han i trakten af Zanzibar. Vi hafva nu att efterse, hvad romarne gjort för den geografiska vetenskapens utveckling före Ptolemæos. De kunna visserligen ej likställas med grekerna, men de hafva dock genomforskat största delen af den då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
