Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligger ön Taprobane, som ej är mindre än
Brittanien. Väster om Indien ligger det ofruktbara
Ariana, vidare Persien m. fl. – Om Afrika meddelar
Strabo föga nytt. Han anser det vara oriktigt att
betrakta detta land som en själfständig världsdel. Det
har formen af en triangel. Han uppräknar flera folk
här, men förklarar, att där funnos dessutom många
okända. Till sin natur sönderfaller det i tre delar;
norra kusten är mycket fruktbar, oceanens kuster
äro mindre rika och mindre bebodda, det inre landet
är en öken, som dock innesluter flera befolkade och
fruktbara oaser. –
En samtida till Strabo var ISIDOROS från Charax,
som också lefde under Augustus och hans närmaste
efterföljare, och hvilken författat en beskrifning af
det då blomstrande Partiska riket i Asien. Sannolikt
har han äfven skrifvit ett allmänt geografiskt verk,
ur hvilket Plinius citerar flera måttuppgifter. Något
äldre än Strabo var däremot POSEIDONIOS från Syrien,
som dock kallades Rhodiern, emedan han lefde så länge
på Rhodos (135–51 f. Kr.). Han har skrifvit flere
arbeten i fysisk geografi, meteorologi, historia,
och kallas af Strabo sin tids störste forskare och
filosof. Mest berömd blef han för en ny beräkning af
jordens omkrets, hvilken de flesta senare astronomer
och geografer, äfven Ptolemæos antogo. Han bestred
Polybios’ åsikt, att jorden vore högst under ekvatorn
och påstod i stället, att hon där vore en jämn slätt;
han trodde, att Libyen vore så fattigt på floder,
därför att det regnade så litet där i västern, ty
där stannade solen länge, medan hon vände sig, och
gjorde därför allt torrt, under det att hon hastigt
drog fram öfver östern, som därför blef rikare på
fuktighet. De äldre geografernas Rhiphäiska berg
ansåg han vara Alperna och talar om hyperboreerna
norr om dem. Han har äfven skrifvit om vissa folks
släktskap med hvarandra, hvilken han ville bevisa
af likheten mellan deras namn.
Af större betydelse är MARINOS från Tyros, som lefde
omkr. 150 e. Kr. och kan betraktas som Ptolemæos’
föregångare. Vi känna honom endast genom Ptolemæos,
som grundade hela sitt verk på Marinos. Hans
hufvudförtjänst är, att han efter noggrann
jämförelse mellan flera resandes dagböcker och sina
föregångares skrifter bestämde hvarje orts läge
genom angifvande af dess längd och bredd. Härigenom
har han gjort vetenskapen en ovärderlig tjänst,
äfven om naturligtvis många misstag måste insmyga
sig i hans beräkningar. Han har äfven efter dessa
nya principer tecknat en ny karta öfver jorden,
mycket olika Eratosthenes’, men dock lidande af
det felet, att liksom i de äldre kartorna längd-
och breddgrader skuro hvarandra i räta vinklar utan
hänsyn till jordens sfäriska skapnad. Åt de olika
världsdelarne gaf han ett större omfång än de förr
ansetts äga; Asien och Afrika förenade han genom ett
land söder om Indiska hafvet. Nilens källor sökte
han i trakten af Zanzibar.
Vi hafva nu att efterse, hvad romarne gjort
för den geografiska vetenskapens utveckling före
Ptolemæos. De kunna visserligen ej likställas med
grekerna, men de hafva dock genomforskat största
delen af den då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
