Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kända jorden under sina krigståg. »De förvandlade», säger Ritter<footnote>C. RITTER, Geschichte der Erdkunde und der Entdeckungen s. 93.</footnote>, »så långt de kunde, jordkretsen till ett romarrike, orbis terrarum till orbis romanus.» Genom dessa krig blefvo förut ofullständigt kända länder bättre bekanta. Därtill kommo några vetenskapliga upptäcktsresor såsom den expedition, som AELIUS GALLUS år 24 e. Kr. företog till Arabiska viken, Etiopien och Arabien samt DIONYSOS från Charax till Parthien och Arabien. Men i allmänhet var deras intresse för jordkunskapen ett praktiskt-politiskt, icke ett vetenskapligt. Ehuru de ägde allt landet mellan öknen och Medelhafvet, hafva de icke haft något intresse af att se, hvad som kunde finnas söder om Sahara. Endast två fälttåg omtalas från äldre tid till det inre af Sahara. CORN. BALBUS drog år 19 f. Kr. till Fezan-oasen, som då ännu beboddes af »Ammons barn» eller garamanterna, hvilka Eratosthenes, Strabo m. fl. omtala, d. v. s. vår tids Tibbu eller Teda folk och C. SUETONIUS PAULINUS framträngde år 37 e. Kr. till Nigritien. Sedan har först i 4:e århundradet en kejserlig general SALOMON åter trängt öfver bergen in i öknen. Och endast tvenne romerska resande SEPTIMIUS FLACCUS och JULIUS MATERNUS hafva nått fram till Sudan (i slutet af 1:a årh.). Sudan var därför så godt som okändt för romarne, och de hade mycket dunkla föreställningar om Afrika inalles. Cicero kallar det »en tredjedel af hela jorden»<footnote>CICERO, Pro Roscio Amerino C. 36.</footnote>. Nero har dock utsändt en Nilexpedition, som framträngde till Gazellflodens inflöde i Nilen och lärde känna några negerstammar, som Plinius omtalar<footnote>PLINIUS Hist. nat. VI. 35.</footnote>. -- Ett annat talande exempel på denna deras likgiltighet för geografiska forskningar är det, att ehuru de voro herrar öfver Brittanien, har ingen romare rest öfver till Irland, hvilket de hade nästan för sina ögon. Aldrig hafva de heller kringseglat Brittanien, och likaledes hafva de i fråga om Indien icke i någon mån utvidgat den kännedom om landet, som grekerna skaffat sig. Emellertid har också den romerska litteraturen att uppvisa geografiska författare, men karakteristiskt nog intressera dessa sig -- där de uppträda som själfständiga forskare -- nästan blott för den politiska geografien och folkkunskapen; för den matematiska och fysiska geografien hafva romarne gjort så godt som intet. Bland dessa författare märkas C. JUL. CÆSAR (99--44 f. Kr.) och C. SALLUSTIUS CRISPUS (85--35 f. Kr.) hvilka beskrefvo de länder, i hvilka krigen, som de hufvudsakligen vilja skildra, fördes. De äro alltså egentligen historici. En verklig geografisk författare var däremot POMPONIUS MELA, till börden spanjor, (i midten af 1:a årh. e. Kr.), som efterlämnat en geografisk handbok De chorographia i 5 böcker. Han stöder sig hufvudsakligen på Herodotos och Eratosthenes, men tager äfven hänsyn till andra källor<footnote>Han nämner särskildt Hipparkos, Hanno och Cornelius Nepos.</footnote>, hvilka han använder med omsorg och kritik. Han upptager ingen matematisk geografi utan börjar -- efter en kort inledning -- med en skildring af Afrikas medelhafsländer, därvid följande kusterna fr. väster till öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
