Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta efter Sinus Codanus bildade namn afsett
Jylland[1]. – Om Thule säger han, att det ligger
midt emot Belgiens kuster. Nätterna äro där alltid korta, på
vintern mörka som annorstädes, men på sommaren ljusa,
och vid sommarsolståndet finnes där ingen natt, emedan
solen äfven om natten visar en stor del af sin
yta[2].
En af de mest bekanta geoorafiska författare i Rom
var C. PLINIUS Secundus Major från Comum i Gallia
Cisalpina (27–79 e. Kr.). Hans stora arbete Historia
naturalis (i 37 böcker) är visserligen en naturvetenskaplig
encyklopedi, men i denna finnes äfven en fullständig
geografisk afdelning, som innehåller en otalig mängd
citat från alla möjliga författare, visserligen
ofta kritiklöst gjorda, men dock värdefulla, enär
själfva källskrifterna oftast gått förlorade. Likväl
har Plinius äfven ibland framlagt egna åsikter, ty
han hade länge vistats i Germanien och i Spanien,
samt rest i Gallien, Belgien och i Afrika. Andra
boken af hans verk innehåller matematisk och
fysisk geografi, däribland intressanta meddelanden
om de olika jordmätningarna, men det är dock
hufvudsakligen de fyra följande böckerna, som
äro ägnade åt geografien. Den tredje och fjärde
skildra Europa, den femte och sjette Afrika och
Asien. Framställningen är ojämn, ibland rikare
ibland torftigare och bär fullständigt märke af att
författaren lånat från olika håll utan att hafva
riktigt hopsmält de skilda källorna i en form. För
några länder lämnar han blott torra namnregister,
för andra ganska intressanta beskrifningar. Många
otroliga fabler håller han ofta till godo med. Som
han äfven inhämtade muntliga upplysningar, kan han
understundom berätta för äldre författare okända
nyheter eller rätta deras uppgifter[3]. Han anför, där han kan,
måttsiffror, af hvilka han bjuder på en
stor mängd. Särskildt anmärkningsvärdt är, att han
först bland alla forntidens geografer fäster afseende
vid länders och städers folkmängd och anför flera
uppgifter härom.
Af Plinii arbete vilja vi här närmare betrakta endast
hvad han har att förmäla om Norden. Han är en af de
författare, som oftast citerat Pytheas och talar
om ön Basilia (Baltia) till hvilken man kom under
tre dagars färd från Skytiens kust; därmed afsågs
säkerligen Jylland. Eljest kallar Plinius Jylland den
kimbriska Chersonesus efter kimbrerna, som bodde på
dess nordligaste del. Äfven Plinius omtalar den på
öar rika Sinus Codanus, hvarmed han uppenbarligen
förstår västra Östersjön, och han tillägger, att
den ryktbaraste ön där är Scatinavia (Scandinavia)
af ännu okänd storlek[4], hvilka båda uppgifter synas
vara ett stöd för, att de båda namnen skola fattas
i samma mening hos Plinii källa Pomp. Mela. Den
kimbriska halfön bildas, säger han, af berget Soevo,
i storlek icke mindre än de Rhiphäiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
