- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
31

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden) - 3) Den beskrifvande geografien från Ptolemæos till den antika kulturens undergång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föras därför med rätta af Tacitus till germanerna,
ty han säger, sedan han omtalat dem, »här slutar
Suebia». Deras land kallas sedan Kvänland, hvilket
Adam af Bremen öfversatte med »terra feminarum»,
ett namn som mycket sysselsatte följande författares
fantasi. Man kan mycket väl tänka, att ett liknande
öfversättningsfel äfven föranledt Taciti ord.

Till höger om det sveviska hafvet bo estierna,
hvilka till seder och dräkt likna germanerna, »men
till språket stå närmare britterna». Härmed åsyftas
de preussiska och letto-litthauiska folken sydost om
Östersjön, hvilka här första gången omtalas. Tacitus
är äfven den förste hos hvilken vi träffa finnarnes
namn, Fenni[1], och han tvekar om de skola räknas
till germanerna eller till sarmaterna. De omtalas
dock ej i samband med de skandinaviska folken utan
strax efter de stammar, som bodde öster om germanerna,
hvadan namnet icke kan hafva afseende på lapparna. De
skildras som mycket barbariska[2].

<b>3) Den beskrifvande geografien från Ptolemæos till
den antika kulturens undergång.<b>

Den forntida geografien når sin höjdpunkt med
KLAUDIOS PTOLEMAIOS (lat. Ptolemæos). Han var
sannolikt född omkr. år 100 e. Kr., man vet ej
hvarest, och vistades såsom astronom i Alexandria
åren 126–141. Hans dödsår är okändt. Hans största
betydelse ligger inom den matematiska geografien och
astronomien. Inom dessa vetenskaper utgaf han flere
arbeten, af hvilka det berömdaste är <grekiska>Megale syntaxis</grekiska>,
mest kändt under den arabiserade titeln »Almagest»
(af arab. artikeln al och grek. megiste, den största,
den yppersta) i hvilket han utvecklade sin teori för
himlakropparnes rörelser samt gjorde en mängd andra
viktiga astronomiska undersökningar. Han har äfven
utgifvit ett rent geografiskt arbete <grekiska>Geografike yphigesis</grekiska>
8 böcker, hvilket, då ingen efter den store Ptolemæos
vågade framställa ett nytt geografiskt system,
var den vanliga geografiska handboken ännu in på
16:e århundradet, och än i dag är hufvudkällan
för kunskapen om den antika geografien. Ty om än
Ptolemæos som geograf icke i snillrikt skarpsinne
går upp mot Strabo, så har han i stället skrifvit en
verkligt systematisk geografi, samt har kunnat använda
en mängd nya efter Strabos tid utkomna källor,
hvadan hans arbete gifver oss en fullständigare
och till formen mer vetenskaplig framställning
af jorden än Strabos. Enligt hans egen uppgift
har han dock helt och hållet byggt på den af
Marinos från Tyros lagda grunden, hvars verk han
blott kompletterat och i enskildheter väsentligen
förbättrat. Hufvudförtjänsterna i Ptolemæos’ geografi äro


[1] TACITUS, Germania,
kap. 46.
[2] Pennis mira feritas,
foeda paupertas; non arma, non equi, non penates; victui
herba, vestitui pelles, cubile humus Kap. 46.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free