Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden) - 3) Den beskrifvande geografien från Ptolemæos till den antika kulturens undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föras därför med rätta af Tacitus till germanerna, ty han säger, sedan han omtalat dem, »här slutar Suebia». Deras land kallas sedan Kvänland, hvilket Adam af Bremen öfversatte med »terra feminarum», ett namn som mycket sysselsatte följande författares fantasi. Man kan mycket väl tänka, att ett liknande öfversättningsfel äfven föranledt Taciti ord. Till höger om det sveviska hafvet bo estierna, hvilka till seder och dräkt likna germanerna, »men till språket stå närmare britterna». Härmed åsyftas de preussiska och letto-litthauiska folken sydost om Östersjön, hvilka här första gången omtalas. Tacitus är äfven den förste hos hvilken vi träffa finnarnes namn, Fenni<footnote>TACITUS, Germania, kap. 46.</footnote>, och han tvekar om de skola räknas till germanerna eller till sarmaterna. De omtalas dock ej i samband med de skandinaviska folken utan strax efter de stammar, som bodde öster om germanerna, hvadan namnet icke kan hafva afseende på lapparna. De skildras som mycket barbariska<footnote>Pennis mira feritas, foeda paupertas; non arma, non equi, non penates; victui herba, vestitui pelles, cubile humus Kap. 46.</footnote>. </chapter> <chapter name="3) Den beskrifvande geografien från Ptolemæos till den antika kulturens undergång."> 3) Den beskrifvande geografien från Ptolemæos till den antika kulturens undergång. Den forntida geografien når sin höjdpunkt med KLAUDIOS PTOLEMAIOS (lat. Ptolemæos). Han var sannolikt född omkr. år 100 e. Kr., man vet ej hvarest, och vistades såsom astronom i Alexandria åren 126--141. Hans dödsår är okändt. Hans största betydelse ligger inom den matematiska geografien och astronomien. Inom dessa vetenskaper utgaf han flere arbeten, af hvilka det berömdaste är <grekiska>Megale syntaxis</grekiska>, mest kändt under den arabiserade titeln »Almagest» (af arab. artikeln al och grek. megiste, den största, den yppersta) i hvilket han utvecklade sin teori för himlakropparnes rörelser samt gjorde en mängd andra viktiga astronomiska undersökningar. Han har äfven utgifvit ett rent geografiskt arbete <grekiska>Geografike yphigesis</grekiska> 8 böcker, hvilket, då ingen efter den store Ptolemæos vågade framställa ett nytt geografiskt system, var den vanliga geografiska handboken ännu in på 16:e århundradet, och än i dag är hufvudkällan för kunskapen om den antika geografien. Ty om än Ptolemæos som geograf icke i snillrikt skarpsinne går upp mot Strabo, så har han i stället skrifvit en verkligt systematisk geografi, samt har kunnat använda en mängd nya efter Strabos tid utkomna källor, hvadan hans arbete gifver oss en fullständigare och till formen mer vetenskaplig framställning af jorden än Strabos. Enligt hans egen uppgift har han dock helt och hållet byggt på den af Marinos från Tyros lagda grunden, hvars verk han blott kompletterat och i enskildheter väsentligen förbättrat. Hufvudförtjänsterna i Ptolemæos' geografi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
