Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
chædinierna, finnarna<footnote>Dessa nämnas blott i en handskrift.</footnote>, hvarmed han säkert menar lapparna, hvilka han då först omtalat, guterna, favonerna, firæserna, levonerna och daucionerna. I det sistnämnda ordet hafva vi möjligen en genklang af danskarnes namn, de tre närmast föregående äro omöjliga att förklara<footnote>Möjligen afse Levonerna (<grekiska>Leionai</grekiska>) samma folk, som Plinius kallar Hilleviones (GEIJER, Svea Rikes häfder 48).</footnote>. Namnet guter möter oss här för första gången, antingen nu därmed menas göter eller gutarna pä Gotland; egendomligt nog nämnas icke Taciti suiones. I namnet chædiner (<grekiska>Chaideinoi</grekiska>) har man velat se det fornnorska heinir eller invånarne i Heidfylki i Norge<footnote>L. F. LÄFFLER, Folknamnen hos Jordanes, Bidr. till Sv. Landsmålen XIII, s. 4.</footnote>. Germaniens Nordsjökust känner Ptolemæos icke bättre än romarne, men däremot är hans Östersjökust fullkomligare. Han talar här om den venediska viken (efter de vid den boende venderna) och afser därmed bukten mellan Weichsels och Memels mynningar. Medelhafvet blir hos honom mycket för långt, hvilket illa vanställer hela Europas utseende på hans karta, och Italien får en allt för östlig böjning. Afståndet från Östersjön till Svarta hafvet gör han alldeles för kort. Om Kaspiska hafvet vet han liksom Herodotos, att det är en afloppslös insjö, men förlägger oriktigt dess längdaxel från öster till väster, ett fel, som icke alldeles försvann från kartorna förr än efter 1727<footnote>PESCHEL, Gesch. d. Erdk. s. 8.</footnote>. Han känner äfven, att Wolga infaller i detta haf, ehuru han kallar floden Rha<footnote>Än i dag heter Wolga på Mordvinernas språk Rhau. C. CHRISTENSEN och LASSEN, Europa I. 34. PESCHEL a. a. s. 6.</footnote>. Däremot har hvarken han eller någon annan forntida geograf känt Aralsjön. Han utsträcker det okända Asien åt n. o. längre än Strabo samt vågar icke gifva det någon nordlig kust. Om östra Asien hade Marinos och Ptolemæos vidsträckta kunskaper, delvis genom underrättelser af en makedonisk köpman, som gjort affärsresor ända till serernas hufvudstad. Därför förlänger Ptolemæos äfven Asien i öster långt bortom Ganges och talar här om landet Sinae (Sinai) med hufvudstaden Thinæ<footnote>Hos Eratosthenes och senare förf. var Thinæ Asiens östligaste udde; se s. 17.</footnote>. Detta land är i norr omgifvet af Serika<footnote>Namnet Serika är bildadt af det kinesiska ordet för siden, hvilken vara man i västerlandet kände långt innan det folk, som gjorde henne, var bekant. Man kallade detta folk -- efter varan -- serer, ehuru namnet äfven tillades olika folk som förmedlade sidenets öfverförande åt västern. W. HEYD, Histoire du commerce du Levant au moyen-âge, s. 3.</footnote> i söder och öster af okända länder, ty han utsträcker Asien än längre och sätter ingen östlig gräns därför. Ptolemæos känner äfven den Bengaliska viken, som jämte Ganges var gräns mellan två land med namnet Indien och öster om hvilken låg halfön den Gyllene Chersonesos (Chryse Chersonesos). Äfven bortom denna fanns ett vidsträckt land, där den stora handelsstaden Kattigara<footnote>Om läget af denna stad äro åsikterna mycket delade. Mannert förlägger den till Borneo, Malte Brun till Malakka, Kiepert till Jangtsekiangs mynning, Richthofen (efter kinesiska källor) till Annam.</footnote> var belägen. Det är väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
