Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geografer, bland dem Eratosthenes, Hipparkos och
Poseidonios uppfattat polcirkeln som oikumenens norra
gräns, och norr om den har den aldrig förlagts.
Däremot ökades under forntiden ytterligare kännedomen
om södern, så att man fann sig nödsakad att
utvidga oikumenens gräns åt detta håll allt mer och
mer. Poseidonios ansåg, att det var mycket varmare vid
vändkretsarna, där han beräknade, att solen dröjde en
månad, än öfver ekvatorn, som hon snabbt passerade,
och dock kunde människor bo under de förra. Häraf
följde gifvetvis den heta zonens beboelighet,
som också proklameras af Polybios, Poseidonios,
Marinos och Ptolemæos m. fl., ehuru visserligen de
gamla sagorna om ett förbrändt, obeboeligt tropland
fortlefde. Man sökte också vetenskapligen vederlägga
Poseidonios’ lära därmed, att afkylningen också vore
större vid vändkretsarne, hvilka solen besökte blott
en gång om året, medan hon två gånger passerade
ekvatorn, och hvilka för öfrigt hade fördel af de
kalla nordanvindarna. Därför kvarstod också Strabo
vid den äldre uppfattningen.
I sammanhang med zonläran eller som en följd af den
har gradbeteckningen uppstått för att angifva orternas
läge i förhållande till hvarandra. När detta först
skedde, är ej kändt. Man anser, att meridianens
äldsta indelning i 60 hexekontader härrör från
EUDOXOS från Knidos[1],
hvilken sålunda äfven begagnat
sig af gradcirklar[2]. På den första vetenskapliga
jordkartan af Eratosthenes förekommo både bredd- och
längdkretsar, ehuru ej motsvarande våra grader. Han
uppdrog öfver jorden 8 parallellcirklar, alla utom
den nordligaste genom orter på Rhodos meridian,
den första och sydligaste gick genom Taprobane och
Kinnamonkusten, den andra genom Meroe och Indiens
sydspets, den tredje sammanföll med vändkretsen,
som gick genom Syene vid Nilen, den fjärde öfver
Alexandria, den femte som passerade jordens bredaste
och mellersta del och därför kallades
diafragma[3]
genom Rhodos, den sjette genom Hellesponten, den
sjunde genom Borysthenes’ mynning, den åttonde
och sista genom Thule. Afstånden mellan dem voro
högst olika[4]. Dessa parallellcirklar skar han genom
sju vinkelräta meridianer, en genom Herkules’
stoder, en genom Kartago, en genom Nilmynningen vid
Alexandria och Rhodos, de öfriga genom Thapsakos vid
Eufrat, genom Kaspiska porten, genom Indusmynningen
och genom Ganges. Hans hufvudmeridian var den som
gick genom Alexandria och äfven berörde Meroe och
Syene i söder samt Rhodos, Karien, Jonien, Troas,
Hellesponten, Byzans och Borysthenes’ mynning norr om
Alexandria. HIPPARKOS hvilken liksom kaldeerna delade
cirkeln i 360° har till hjälp vid anställande af
ortsbestämningar utgifvit tabeller öfver förmörkelser
m. m. för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
