- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
60

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250) - II. Jordkunskapens utvidgning - 1) Norra Europa. Vinland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ALFRED DEN STORE (849–901), som i inledningen till sin
öfversättning af Orosii historia lämnar en öfversikt
af Europas geografi, af stort intresse för kännedomen
i synnerhet af norra Europa, och den irländske
munken DICUIL. Denne har omkring 825 författat
ett mindre arbete Liber de mensura orbis
terræ
[1],
hvilket liksom Ravennageografens är en kompilation
från en mängd författare, af hvilka han i synnerhet
har flitigt användt Plinius och Solinus; från dem
lånar han ibland hela kapitel. Men han åberopar
sig också några gånger på muntliga meddelanden och
har vid ett sådant tillfälle att lämna den första
berättelsen om Islands upptäckande. Men utom i detta
fall har han icke utvidgat kännedomen om jorden. Hans
arbete innehåller, såsom framgår af namnet, en mängd
sifferuppgifter om afstånd och arealer.

Från 800-talet finnes ett annat liknande
kompilationsarbete De situ orbis, hvilket synes vara
författadt omkr. 870 efter som det är ägnadt åt
konung Karl den skallige och berättar om norrmännernas
härjningståg[2].

Under tionde och elfte århundradena finnes knappt
någon kosmograf, värd att nämna. Den ende, som gagnat
vetenskapen är fransmannen GERBERT född omkr. 950,
påfve under namnet SYLVESTER II (999–1003),
men hans verksamhet faller inom den matematiska
geografien. Äfven det tolfte århundradet har blott
att bjuda på kompilationer mest af encyklopedisk
natur. Ett sådant är det af HONORIUS AUGUSTODUNENSIS
skrifna Libri tres de imagine mundi, afsedt till
lärobok och enligt författarens eget intyg icke
innehållande något som ej var hämtadt ur äldre
skrifter; andra likartade arbeten äro Philosophia
mundi
af WILH. DE CONCHES från sista fjärdedelen af
elfte århundradet och Hortus deliciarum af HERROD AF
LANDSPERG, författadt af en kvinna, ehuru detta verk
nu är förloradt.

Med det trettonde århundradet (1200-talet) börjar
ett nytt skede i kulturens historia liksom äfven i
geografiens. Den uppryckning på alla områden, som
korstågen medförde, började nu göra sig märkbar i
Europa. Skolastikens storhetstid börjar, europeiska
upptäcktsresande framtränga till förut endast dunkelt
kända områden, arabernas vetande blef spridt äfven
till de kristna folken, kompassen visar vägen ut
på hafvet, och allt detta har väsentligt utvidgat
kännedomen om jorden och äfven framkallat nya
förklaringar till de fenomen, som vi bevittna på
densamma.

II. Jordkunskapens utvidgning.

1) Norra Europa. Vinland.

Hur föga den äldre medeltiden än i allmänhet har
gagnat jordkunskapen, så har dock äfven den inlagt
förtjänster på ett geografiskt område, nämligen
i fråga om norra Europas genomforskande. De
sydeuropeiska


[1] Dicuili Liber de mensura orbis
terrin a G. Parthey recognitus. Berlin 1870.
[2] Anonymi De Situ Orbis ed. M. Manitius.
Stuttgart 1884.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free