Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för konungen, att han, som bodde nordligast af alla
norrmän »på norra kanten af landet vid
Västerhafvet»[1],
en gång ville undersöka, huru långt landet
sträckte sig norrut, och om någon människa bodde
norr om »ödemarken». Äfven ville han skaffa sig
hvalross-tänder och -skinn. Han seglade sålunda
utefter kusten mot nordost i tre dagar och hade
hela vägen det öde landet på styrbords och det öppna
hafvet på babords hand. Då hade han kommit så långt,
som hvaljägarne plägade gå. Sedan fortsatte han
ytterligare tre dagar i samma riktning; »där böjde
sig landet i öster eller också gick hafvet in i land
(bildade en vik) han visste ej hvilketdera, men
det visste han, att han där väntade på en västlig
eller nordvästlig vind för att segla vidare». Han
hade sålunda nu uppnått Nordkap. Därefter seglade
han österut utmed kusten i fyra dagar, då måste han
vänta på nordlig vind, »ty landet böjde sig nu rakt
mot söder eller en bukt gick in i landet». Härmed
menas alldeles otvifvelaktigt Hvita hafvet. Därefter
fortsatte han mot söder i fem dagar. Dä låg där en
stor flod uppe i landet, och de foro upp för floden,
ty de vågade icke segla vidare af fruktan för ofred,
ty landet var alldeles bebyggdt på den andra sidan
af floden. Säkerligen var denna flod Dwina[2]. Han
omtalar i dessa trakter två folk bjarmerna och
terfinnarna (finnarna i Ter eller Turju, Lappland,
alltså lapparna[3]).
– Äfven om sitt eget land Norge
har Ottar lämnat underrättelser. Det var mycket
långt och smalt, i söder, där det var bredast,
omkr. 60 mil, i midten 30 mil och längst i norr vid
pass 3 mil. Endast vid kusten fanns odlad jord och
betesmarker; i berglanden i öster bodde »finnar»,
på andra sidan därom lågo två andra länder, Sweoland
och Kwänaland, det förra i söder, det senare i
norr. I norra Norge liksom i Kwänaland funnos många
insjöar. Norge var så långt, att man från Halogaland
till en hamn i söder, Sciringesheal[4], behöfde en
månads seglats. Söder om denna hamn sträckte sig ett
stort haf många hundra mil in i landet. Detta är
tydligen Skagerack samt dess fortsättning Kattegatt
och Östersjön. Ottar hade också från nyssnämnda hamn
seglat åt söder till en hamn Hæthum (Slesvig).
Kung Alfreds andra reseberättare Wulfstan
började sin färd just i detta Hæthum, styrande
i sju dagar och nätter utefter vendernas land på
styrbords hand, men med först Langaland, Læland,
Falster och Scôneg, hvilka alla tillhörde Danmark,
därefter Burgundaland (Bornholm), som hade en egen
konung, på babord. Sedermera hade han på samma sida
Blecingêg (Bleking), Meore (Möre), Eowland (Öland)
och Gotland. Han anlände på detta sätt till Visle
(Weichseln) en mycket stor flod, nära hvilken lågo
vendernas land (Veonodland) och Witland, som tillhörde
esterna. Floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
