Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden[1]
Jumne (Wollin), hvars namn återfinnes i den
i Nordens fornhistoria så namnkunniga fästningen
Jomsborg. Denna synes hafva varit Sclavanias förnämsta
handelsort, »rik på alla nordliga nationers varor;
det finnes ingenting behagligt eller sällsynt, som
icke den har». Han nämner endast en sådan sällsynt
vara »Olla Vulcani», ett namn, som har
användts om Vesuvius[2], men hvars betydelse i detta
sammanhang ej är klart[3].
Om Danmark (Dania) lämnar Adam en fullständigare
skildring än någon före honom; det är äfven den
utförligaste i hela hans arbete och omfattar nio
kapitel[4].
Landets södra gräns var Eider (Egdore);
dess fastlandsdel Judland synes han anse bredast
just vid denna södra gräns. För öfrigt var landet
mest deladt i öar, af hvilka han uppräknar
flera. Äfven Skåne, »Danmarks vackraste provins»
anser han vara nästan en ö (fere insula)[5], enär det
på alla håll var omflutet af vatten utom i öster, där
det med en landtunga fasthänger med fastlandet. Han
uppräknar tio orter i landet[6] och nämner äfven två
under Danmark lydande folk Pleicani (blekingarne),
hvilkas land omtalas af Wulfstan såsom svenskt och ön
Hulmus (Bornholm), hvilken på Wulfstans tid var ett
oberoende land. Båda hade sannolikt med kristendomens
införande från Skåne kommit under Danmark.
Efter att hafva beskrifvit sistnämnnda land öfvergår
han till att tala om Baltiska hafvet, hvilket namn
först möter hos honom, ehuru han äfven använder andra
samt tydligen kändt det hos Alfred först förekommande
namnet Östersjön[7]. Olyckligtvis inblandar han i fråga
om detta haf en mängd notiser ur de äldre författarne
och får därigenom en alldeles förvirrad uppfattning
af dess utseende. Han anser liksom Einhard det vara
en åt öster inskjutande vik af Västerhafvet, af okänd
längd men icke öfver 100,000 passus bred. Af Einhard
förleddes han att förlägga hafvets längdaxel från
väster till öster, hvilket tvang honom att gifva
Skandinaviska halfön samma utsträckning. På norra
kusten af Östersjön bo västligast nortmannerna, därpå
framskjuter Skåne, öster därom ligger goternas land
till Birca och därefter sveonernas ofantliga områden
ända till kvinnornas land, (terra feminarum) hvilket
är hans öfversättning af Kvänland. Öster om detta bo
fem folk, hvilkas namn äro hämtade från finska stammen
inom Ryssland. Därefter kommer han till Ruzzia, där
han känner två städer Ostrogard (trol. Nowgorod,
Holmgård) och Cuive (Kiew), af hvilka han synes
anse den förra ligga vid Östersjön. Af sammanhanget
framgår, att han ansåg Skandinavien vara landtfast
med det öfriga Europa, och han tillägger ytterligare,
att personer landvägen framkommit från Sveonia till
Græcia[8] –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
