Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På södra Östersjökusten, där hans Sclavania blott
når till Oder, bo östligare de slaviska polanerna,
preussarne och där österom ruzzi. Slaver bebodde
också tre öar i södra Östersjön Fembre (Femern),
Reune (Rügen) och Semland (Samland), som han oriktigt
uppfattade som en ö. I allmänhet är han efter mönstret
af de forntida författarne böjd för att upplösa norden
i en mängd öar[1].
Så beskrifver han äfven Kurland och
Estland som öar, medan han däremot icke känner Gotland
och Öland, som dock redan Wulfstan omtalar. Sannolikt
har han emellertid med sin ö Kurland afsett Gotland,
i det han sammanblandat uppgifter om Churi och Guti.
Sverige (Sueonia, Suevonia, Suedia) skildrar han
ganska fullständigt i nio kapitel[2]. Han sammanblandar
det både med Tacitus Suevia och, hvad än värre är,
med Skytien, ett misstag som äfven möter hos andra
författare, och som hos Adam närmast uppstått
därigenom, att han identifierar Östersjön med de
Mæotiska träsken, hvilka han sett omtalade hos de
latinska författarne och norr om hvilka de uppgifvit
att skyterna bodde. I vårt land omtalar han först
Westragothia med Scarane; dess gräns mot Nordmannia
(Norge) var Gothelba, (Göta älf) som upprinner på de
Rhiphäiska bergen. Längre i norr bodde på gränsen mot
Norge Wermilani (Wirmilani) och Finnedi; de sistnämnda
äro troligen att uppfatta som invånarne i Finnveden
i västra Småland och sålunda att söka på gränsen mot
Danmark. Ostrogothia ligger i öster om västgöternas
land, där nämnas inga orter; däremot är han den
förste, som omtalar staden Telgæ, öfver hvilken man
färdades, då man skulle till Birca och Sictona. På
en dagsresa från Sictona ligger midt i svearnes land
Sueonias mest beryktade afgudatempel, det praktfulla
templet i Ubsola, som han skildrar på ett intressant
sätt. Ingenstädes hos Adam träffas någon antydan om
de stora mellansvenska insjöarna. Svenskarnes seder
och bruk, deras religion, i hvilken människooffer
förekommo, deras näringar och vidsträckta handel,
deras rikedom och gästfrihet, hvari de stodo framför
alla andra hyperboreer, men äfven deras otyglade
sinnlighet – en man hade flera kvinnor – omtalar han
fullständigare än landets fysiska geografi.
Om Skridfinnarne har Adam samlat uppgifter från flera
håll. Han förlägger deras land till nordligaste
Sveonia; en del af dem voro kristnade. Sannolikt har
han med detta folk icke menat lapparne utan inbyggarne
i nordligaste Sverige, i Helsingland. Däremot
talar han om ett annat folk, som från bergsbygderna
plägade nedstiga i sveonernas område, och detta är
nog lapparna[3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
