Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nestorianska läran, som blef omfattad af den
aflägsna Orientens församlingar, och äfven sedan
nestorianerna definitivt utstötts ur den ortodoxa
kyrkan år 498, hafva deras läror fortfarit att spridas
här. Nestorianska stift upprättades i Herat, Samarkand
och i Kina i förra delen af 700-talet, och omkr. år
800 invigdes en ärkebiskop öfver Kina. Den arabiska
resanden ABU SAID omtalar, att de kristna utgjorde
en del af den mycket stora utländska befolkningen i
Khanfu 878. Något öfver ett hundra år senare omtalas
dock den kristna religionen vara nästan utrotad
i Kina, ehuru det är bevisadt, att nestorianer
funnos där ännu på 1400-talet. Genom dessa Kinas
förbindelser med den kristna världen, torde nog en
och annan berättelse om landet hafva nått fram till
Europa, och spår däraf träffa vi också hos en grekisk
författare på 600-talet[1]. Men de västasiatiska folken
hade dock mycket bättre reda på det östra Asien,
och detta gäller i första rummet om araberna, hvilka
icke blott stodo i direkta politiska förbindelser med
det, utan äfven genom sina djärfva resande erhöllo
exakta upplysningar så väl om detta som om andra
aflägsna länder; och från dem hafva sedan Europas
kristna folk fått sina första närmare underrättelser
om stora delar af jorden, hufvudsakligen under
korstågsperioden. En af de sägner, som på förstnämnda
sätt nått till Europa, och som kom att utöfva det
största inflytande på medeltidens upptäcktsresor,
var berättelsen om, att någonstädes borta i östern
skulle finnas ett kristet rike, behärskadt af en
prästkonung Johannes. Denne omtalades första gången
af den syriska biskopen af Gabala, som år 1145
kom som sändebud från Armeniens konung till påfven
Eugenius III. Han berättade, att några år förut en
Johannes, som var konung och nestoriansk präst i den
aflägsna östern, och som förklarade sig härstamma
från de tre vise männen, hade bekrigat Mediens och
Persiens konung och eröfrat Ekbatana. Berättelsen om
denne Johannes’ makt, rikedom och fromhet spriddes
öfver hela Europa, och man såg i honom en framtida
bundsförvandt i kriget mot muhammedanerna. Härtill
bidrog isynnerhet ett bref från omkr. 1165, snart i
afskrifter kändt öfverallt, som skulle vara skrifvet
från honom till kejsar Fredrik Barbarossa, påfven
m. fl. kristne furstar, och som innehåller en mängd
öfverdrifter om hans makt. Man har i allmänhet
trott[2],
att berättelsen från början afsett en nordkinesisk
furste Yeliu-Tashi, som på 1130-talet grundat ett
rike norr om Thian-Schan, och hvars titel Gurkhan
blifvit sammanblandad med det västturkiska ordet för
Johannes; häraf har sägnen om att han var kristen
uppstått. Titeln presbyter har sedan tillagts, därför
att hans namn satts i förbindelse med legenden om
apostelen Johannes odödlighet, och denne kallar sig
(i 2:a och 3:e epistlarna) presbyter. Senare har
den åsikten uttalats, att namnet först betecknade en
georgisk fältherre[3].
Under den följande medeltiden trodde man sig än i den
ene än i den andre asiatiske fursten se ärkeprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
