- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
92

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250) - 1) Geografiska författare. Omfattningen af arabernas jordkunskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som af kardinal Peter d’Ailly (d. 1420)[1]. – Öster förlades på de flesta af
denna tidens kartor till kartans öfre kant, enär
paradiset, som låg i öster, äfven låg högre än jorden.

Alla dessa kartor sakna hvarje spår af projektion
eller antydan om, att det var ett klot de afbildade,
och äro i hög grad skematiserade utan hänsyn till
ländernas verkliga form. De visa därför på ett tydligt
sätt, hur djupt kartografien nedsjunkit. Men vid sidan
af dem har det säkerligen funnits specialkartor, som
voro bättre afbilder af verkligheten. Sådana omtalas
af Adam af Bremen o. a. och troligen bero de bättre
partierna af världskartorna (t. ex. de Brittiska öarna
på den anglosachsiska kartan) just på sådana källor.

B) Geografien hos araberna.

1) Geografiska författare. Omfattningen af arabernas jordkunskap.

Medan den kristna världen – utom längst upp mot
Norden – under detta tidehvarf ingenting gjorde för
att utvidga jordkunskapen utan uteslutande nöjde sig
med de af senrommerska författare vanställda notiser,
som kommit till den om forntidens vetande på detta
område, hafva araberna, som genom Islam väcktes till
ett nytt andligt lif, inom geografien såväl som i
andra vetenskaper fortsatt och utbildat det arf,
som grekerna efterlämnat. Den arabiska kulturen,
som redan böjade blomstra under Omayaderna i
början af 700-talet, nådde sin största höjd under
Abbassiderna i Bagdad. En kraftig befordrare af
konst och vetenskap var HARUN AL RASCHID (786–809),
och en än mer lysande period inträdde under hans son
AL MAMUM (813–833), på hvars tid Ptolemæos syntaxis
öfversattes till arabiska under namnet almagest,
och sannolikt äfven hans kosmografi, hvilken man tror
betecknas med det arabiska namnet
rasm[2].
Araberna fingo sålunda en vida bättre utgångspunkt för
sina forskningar än det kristna Europa, som blott höll
sig till dåliga romerska källor. För öfrigt hafva
araberna under sina segertåg öfver en stor del af
Medelhafsländerna förstått att öka sina kunskaper. Man
tillegnade sig sålunda de kulturelement, som funnos
i det Byzantinska riket och i Persien, man beskref
de nya länder, som eröfrades[3], och redan på Harun al
Raschids tid vistades en arabisk resande under tjugo
år i det grekiska riket för att kunna lämna kalifen
de fullständigaste underrättelser om detsamma. Äfven
sedan efter år 862 en minskning inträdt i kalifernas
världsliga makt, därigenom


[1] MILLER
III. 127.
[2] LELEWEL a. a. I. 19.
[3] Redan 10 år
efter Spaniens eröfring började ståthållaren
SAMAH BEN MELIK (721) samla material till en beskrifning
af landet. LELEWEL I. 16.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free