Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra genom personer, som besökt dem[1]. Södra Ryssland
och Kaukasus känner han väl. Om språkförbistringen
i Kaukasus fäller han det yttrandet: »Blott den
allsmäktige skaparen skulle kunna uppräkna alla
folkstammar i detta bergland», själf räknar han
dem till 72. Kasarerna bodde i södra Ryssland,
deras hufvudstad var Semender, åtta dagsresor från
»järnporten» eller Derbent. Norr om dem, mellan Volga
och Kama, bodde volgarerna eller bulgarerna. Äfven
den »heliga elden vid Baku» omtalar han jämte de här
varande naftakällorna. Om Nilen påstår han, att den
flyter ut ur en sjö af okänd storlek, som ligger där,
hvarest dagar och nätter alltid äro lika långa. En
arm af floden skulle enligt hans mening utflyta åt
Öster i Zendsch land; hvarmed afses negerfolken
kring Zanzibar. Af särskild vikt är hvad Massudi
talar om Indien och Kina. Han anser det förra
landet vara jordens äldsta kulturland. Till Kina
ginge vägen öfver berg[2] och resan dit från Sogdiana
toge 40 dagar. Landet, genom hvilket vägen gick,
var än odladt, än sumpigt, än sandigt. Äfven en
annan för lastdjur användbar väg funnes, som tog
fyra månader, och man måste då ställa sig under
turkarnes skydd. Kina vore ett vackert land, fullt
af yppiga växter och genomdraget af otaliga kanaler,
dock saknades där dadelpalmen. Städerna där hade inga
torg utan blott breda gator, genomdragna af kanaler
och beskuggade af alléer. – IBN ISTAKHRI[3] (950)
och IBN HAUKAL[4] (977) hade också gjort vidsträckta
resor, som kommo dem till godo vid affattande af
deras geografiska verk. Den senare bryr sig
icke mycket om de kristna länderna, enär hans »kärlek
till visheten och de muhammedanska regeringarna icke
tilläte honom att berömma något hos dessa nationer
eller ens uppteckna något». Han nämner bland sin
tids största handelsstäder Siraf vid Persiska viken,
Ormudz i Karamanien och Sind vid Indus mynning, där
indiska och kinesiska varor i stor mängd samlades. –
MOKADDASY i slutet af 900-talet hade gjort omfattande
resor, hvilka han beskrifvit i ett väl ordnadt och
genomtänkt arbete, som gifvit en modern författare[5]
anledning att påstå, att Mokaddasy är den störste
geograf, som någonsin lefvat. De följande arabiska
geograferna äro enligt samma källa väsentligen blott
kompilatorer. Dock är det säkert, att många af dem
också lämnat nya uppgifter, såsom AL BIRUNI[6] (1030),
hvilken Richthofen är böjd att sätta som den siste
bland de arabiske originalförfattarne[7].
Bland de härefter följande, hvilka i hufvudsak
kompilerade ur sina föregångares verk, är knappast
någon mer bekant än EDRISI[8] (född omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
