Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Tanger företog han redan 1324 en pilgrimsfärd
genom norra Afrika, Egypten och Syrien till Mekka,
besökte därefter Mesopotamien, Persien och Indiska
oceanens öar, genomvandrade det inre Arabien, Mindre
Asien, Krim och södra Ryssland till Konstantinopel,
och därifrån drog han genom stepperna kring Kaspiska
hafvet, Khiva, Korasan och Afghanistan till Indien,
där han en tid var kadi i Delhi. Af dess behärskare
skickades han som sändebud till Kina och besökte
härunder Sumatra och Java samt återvände från Kina
efter 25 års frånvaro till Tanger. Härifrån reste han
sedan till Spanien och afgick i juni 1352 som sändebud
åt sultanen i Marokko till Timbuktu, hvarvid han
genomreste västra Sahara, besökte Takuddah (Agades),
Kaukau (Gogo vid Niger), Timbuktu och det sydligare
belägna Meli i Mandingolandet, där Timbuktus
konung då residerade. På en annan väg återvände han
genom Sahara och besökte äfven Afrikas östra kust
till Zanzibar. Han bosatte sig sedan i Fez, där han
författade en pålitlig och utförlig beskrifning öfver
alla de länder och städer han besökt.
Undersöka vi, efter denna skildring af de viktigaste
arabiska skriftställarna, hur långt arabernas kännedom
om jorden sträckte sig, skola vi finna, att de icke
obetydligt öfverskridit gränserna af det område,
som var kändt af de antika författarne. Om de
nordiska folken hade de sålunda bättre kunskap än
dessa. Såsom vi känna, har i dessa tider en liflig
handelsförbindelse från Sverige egt rum särskildt
öfver Gotland med det inre Ryssland, och med detta
land drefvo äfven araberna affärer. På detta sätt
kommo arabiska varor och mynt icke blott till Sverige
utan ända till Island, och här i Ryssland hafva
arabiska köpmän och resande också träffat samman
med svenskar, som de kallade rus[1]. Ända ned till
Svarta hafvet trängde dessa nordbor, så att Massudi
kunde säga, att »inga andra än ryssarne (svenskarne)
segla på detsamma». Araben IBN DUSTAH (omkr. 912)
omtalar, att rus bo på en ö och komma till slavernas
land på skepp, och han lämnar en skildring af detta
folks seder, som i vissa punkter påminner om Adams af
Bremen[2]. Några
år senare talar IBN FOSZLAN[3]
(922) om dessa rus, hvilka han mött hos volga-bulgarerna,
dit de kommo seglande utför Volga. Bland de märkliga
bruk, han bevittnat, var äfven likbränning, och därvid
följdes den döda, om det var en höfding, äfven af
någon annan, vanligen en kvinna, som lefvande brändes
på hans bål. Denna från norden eljes icke kända sed
förklarar Thomsen på det sättet, att de nordbor, som
Ibn Foszlan sett, en längre tid vistats i slavernas
land och därunder tillegnat sig en hos dem vanlig
plägsed[4].
Äfven i Spanien hafva araberna gjort
bekantskap med nordborna, som anföllo detta flera
gånger och där de af araberna kallades dels
rus[5] dels
madjus[6]. Att under sådana förhållanden araberna äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
