- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
104

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492) - 1) Upptäcktsresor i Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven norra Europas konfiguration började
framträda bestämdare för den tidens kartografer
och geografer.

Skildringarna af resorna i Asien blef denna periods
mest omtyckta geografiska läsning, och de äro också
dess viktigaste geografiska litteratur. Däremot har
tiden icke frambragt synnerligen nytt på kosmografiens
område; här nöjde man sig fortfarande med de gamla,
Pomponius Mela, Solinus, Capella, till dess vid
periodens slut Ptolemæos började studeras. För de
nya åsikter i den allmänna geografien, som måste
blifva en följd af den ökade kunskapen om jorden,
hafva vi att söka källorna hos de skolastiska lärde,
hvilka behärskade denna periods åskådningssätt på
alla områden. Men viktigast äro dock framstegen i den
deskriptiva geografien, allra främst i fråga om Asien.

1) Upptäcktsresor i Asien.

Innan vi öfvergå till en skildring af dessa, hafva vi
först att redogöra för de vägar, på hvilka araberna
och i deras fotspår de kristna inträngde i Asien samt
för de politiska förhållanden, som rådde i det inre
af världsdelen under denna tid.

Först hafva vi då att ihågkomma de båda urgamla
vägarna öfver Alexandria–Kairo–Suez och Röda hafvet
samt från de syriska städerna till Persiska viken
antingen från Bejrut, Saida (Sion), Tur (Tyros)
eller Akko (S:t Jean d’Acre) via Damaskus eller
öfver Antiochia och Haleb (Aleppo) till Eufrat samt
utför denna flod ned till Basra nära Shat-el-Arabs
utlopp eller till Siraf vid den Persiska vikens
norra strand. På båda dessa vägar kunde man sedan
fortsätta sjövägen åt öster. Men från västra Asiens
sydkust kunde man äfven på olika vägar tränga in i
det inre Asien. Från Siraf eller Ormudz kunde man
genom Kirman och Khorasan gå antingen öfver Merv till
Turan eller öfver Herat och Kabul till Pamir eller
Indien. Öfver Merv, Bokhara och Samarkand gick, som vi
förut sagt[1], arabernas
hufvudväg till Kina, men äfven
öfver Pamirplatån hafva de inträngt i Tarimbäckenet,
hvars södra kant sedan följdes. Likaledes fanns det
en väg från Indusmynningen genom provinsen Sedjestan
till det inre Persien och till Pendjab, hvarifrån
man på den nämnda Kabulvägen kom åt väster.

För européerna var dock en annan väg till det inre
Asien och Kina både kortare och bekvämare. Den utgick
från Svarta hafvets norra strand, från någon af de
gamla grekiska kolonierna, som efter korstågen blifvit
italienska handelsfaktorier. Viktigast af dem var
Soldaia (Soudah) på Krims södra kust, sydväst om den
genuesiska kolonien Kaffa (Feodosia). Härifrån gick
denna väg, som vi längre fram skola lära närmare
känna, öfver Sarai vid Volga, norr om Kaspiska
hafvet och Aralsjön, genom »sjuflodslandet» söder om
Balkasch, den Dsungeriska porten samt Gobiöknen. Och
hela denna långa färd, som i våra dagar skulle
kräfva mycken kraft och mycket mod, kunde göras med
jämförelsevis stor trygghet, ty den erbjöd knappt


[1] Se sid. 97.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free