Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Troligtvis var det underrättelsen om regentskiftet
i Karakorum, som förmådde konung Ludvig att
affärda en ny beskickning dit. Den bestod af två
franciskanermunkar VILHELM RUBRUCK (Ruysbruck,
Rubruquis) och BARTOLOMÆUS från Cremona. Den förre,
som lämnat en ypperlig beskrifning af resan,
medeltidens bästa reseskildring[1],
var född i den flamländska byn Rubruck (dep. Nord).
Expeditionen afgick från S:t Jean d’Acre på våren
1253 samt tog vägen öfver Konstantinopel och Svarta
hafvet till Soldaia. Här utrustade den sig med fyra
af oxar dragna vagnar för bagaget, medan deltagarna redo
på hästar. Sedan gick färden först öfver Krim, där
Rubruck omtalar att ännu gother funnos kvar[2], och
därefter öfver sydryska steppen, där man träffade
de första tartarerna, öfver hvilkas lefnadssätt
och seder han lämnar en klassisk beskrifning[3]. Don,
som han anser för gräns mellan Europa och Asien,
passerades den 20 juli, och i början af augusti
framkommo de resande till Batu khans läger vid
Volga[4], hvilket upptog en yta af några mil.
I Batus följe fingo de nu fem veckor ströfva omkring
i Volgatrakten. Härunder inhämtade Rubruck noggrann
kännedom om folken kring Kaspiska hafvet och rättar –
ehuru utan resultat på den allmänna uppfattningen –
den gamla oriktiga åsikten, att detta haf var en
hafsvik. »Broder Andreas»[5],
säger han[6], »har dragit
fram på två sidor af detta haf nämligen den södra
och östra och jag har kringvandrat de båda andra
stränderna den västra och norra». Den 16 september
1253 fortsatte de färden, sedan de aflagt sin
prästerliga dräkt och iklädt sig landets vanliga
pälsdräkt. Äfven vagnarna kvarlämnades och resan
fortsattes till häst. Efter tolf dagar passerade
de floden Jagat (Jaik el. Ural) och reste hastigt
vidare, hvar dag en så stor sträcka som mellan Paris
och Orleans, ty ledsagare, som Batu sändt med dem,
sörjde för täta ombyten af hästar. Svåra lidanden
hade de dock att utstå genom hunger, törst och köld,
ty vintern började redan göra sig märkbar.
Vägen[7]
öfver Kirgisersteppen gick i sydöstlig riktning öfver
berget Karatau till staden Kenchac i Talasdalen. De
fortsatte sedan mot öster öfverstego ett nytt berg
(Alexanderkedjan) passerade en stor flod, Tschu,
i båtar och kommo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
