Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställningssätt, en så stor samvetsgrannhet. Hans
bok blef därför en omtyckt lektyr under medeltiden,
som ur den till stor del öste sin kännedom om östra
Asien, äfven om den ofta, men med orätt, misstrodde
Marcos uppgifter; och en mängd öfversättningar till
flera språk samt ännu fler bearbetningar hafva äfven
i senare tider gjort hans arbete väl kändt i vida
kretsar. De, som under vår tid mest bidragit härtill
äro fransmannen PAUTHIER[1] och engelsmannen YULE[2], »den största kännaren af Asiens
medeltidsgeografi»[3], på hvilkas utredningar alla senare
framställningar af resorna äro byggda.
Marco Polo tillhörde en ansedd
venetiansk ätt, som möjligen inflyttat från Dalmatien
till Venedig, där medlemmar af densamma redan i
början af 1100-talet träffas i det stora rådet; dock
går Marcos säkra stamtafla endast tillbaka till hans
farfar, som hade tre söner Marco, Niccolo och Maffeo,
af hvilka Niccolo var upptäcktsresandens fader. Den
äldre Marco hade etablerat sig i Konstantinopel
och egde äfven ett hus i Soldaia; hans båda yngre
bröder reste äfven till Konstantinopel 1260, köpte
sig här bytesvaror och bröto sedan upp för att
besöka khanen öfver Kiptshak, som då hette Barka,
Tschingis-khans sonson, hvilken residerade dels i
Sarai, mongolerrikets vanliga hufvudstad vid nedersta
Volga, dels i Bolgar vid Volga, söder om Kasan. Sedan
de vistats vid hans hof ett år, utbröt ett krig mellan
Barka och en hans frände Hulaka af Persien, hvarigenom
det blef dem omöjligt att återvända samma väg, som
de kommit. I stället styrde de kosan åt sydost till
Bokhara, där de stannade i tre år och beslöto därefter
att följa en tartarisk beskickning till Cathay, till
den då regerande storkhanen KUBLAI-KHAN (1259–1294),
den förnämste af Tschingis-khans ättlingar. Denne högt
bildade furste mottog de båda bröderna med vänskap,
gjorde sig noga underrättad om västerlandet, särskildt
om påfven, till hvilken han beslöt att skicka ett
sändebud för att begära, att flera hundra kristna,
intelligenta män, förfarna i de »sju konsterna»[4],
skulle afsändas till honom. Detta sändebud skulle
de båda bröderna Poli medfölja. Emellertid blef
ambassadören snart sjuk och måste lämnas kvar, och
bröderna fortsatte resan för att fullgöra uppdraget
hos påfven. De nådde Medelhafvets strand i Lajazzo[5]
i Kilikien samt begåfvo sig därifrån till Acre, dit
de anlände i april 1269, och där de erforo, att den
påfve, till hvilken de medförde bref, var död. De
vände sig därför till legaten för österlandet, som
hette THEOBALD AF PIACENZA, hvilken uppmanade dem att
vänta, till dess en ny påfve valts, och de reste då
till Venedig, medan de inväntade påfvevalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
