Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pappersmyntet, om de rikes dyrbara lefnadssätt, om hur
de begrafva sina döda samt slutligen om den storartade
missionsverksamhet, som utöfvats af Montecorvino
och Andreas af Perugia trots nestorianernas
fientligheter. Men af alla de hundratals andlige,
som under denna tid strömmade till östra Asien, har
ingen lämnat en så vidlyftig skildring af landet som
ODORIC från Pordenone i Friaul[1]. Odoric var född 1286
och ingick omkr. år 1300 i franciskanerorden samt
afgick mellan åren 1316 och 1318[2] som missionär till
Asien. Han reste öfver Konstantinopel, Trapezunt och
Erzerum till Täbris i Persien. Denna nordligare väg
ansågs då säkrare än den sydliga öfver Alexandria till
följd af mongolernas tolerans, som skarpt skilde sig
från mameluksultanernas förföljelser i Egypten. Han
färdades vidare genom Persien öfver Sultania och Jesd
till Schiras, där han synes hafva slagit in på en
västligare väg till Bagdad[3], hvarifrån han vandrade
till den Persiska viken och från Ormudz seglade till
Tana på Salsette, dit han anlände 1321, kort efter det
att fyra kristna missionärer lidit martyrdöden. Han
uppsamlade deras ben, som han medförde till Zaiton,
och blef härigenom i tillfälle att rädda sig och
sina reskamrater under sjöfärden till Malabar. Ty då
en storm utbrutit, som hotade att förstöra skeppet,
lugnade han hafvet genom att kasta en af de heliga
benknotorna däri. I Malabar beskrifver han, huru
pepparn växer och skördas. Under resans fortsättning
besökte han Ceylon (Sillan), och omtalar dess ormar,
elefanter och diamanter[4], samt Madras.
Härifrån seglade han till Sumatra, där han omtalar ett rike
Sumaltra[5],
hvarjämte han besökte flera andra stater
där, och vidare till Java, hvars rikedom på kryddor
han prisar. »Nära detta land är ett annat som kallas
Panten eller af andra Thalamasyn»[6] motsvarande
Bandjarmasin på Borneo, från hvilken ö han sedan
begaf sig till Zampa, Marco Polos Ciamba på östra
kusten af Bortre Indien, och slutligen till Canton,
som han kallar Censcalan[7], staden låg en dagsresa
från hafvet vid en flod; landet, där den var belägen,
hette Manzi eller Öfre India. Hela Italien har icke så
många skepp som denna enda stad[8]. De många städerna i Manzi väckte hans
förundran, icke mindre än 2,000 så stora »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
