Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492) - 2) Upptäcktsresor i Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som inleda den nya tiden i geografiens såväl som i
den mänskliga kulturens historia i allmänhet.
2) Upptäcktsresor i Afrika.
Rörande det inre Afrika äga vi inga nya underrättelser
från den kristna medeltiden, om vi än med säkerhet
veta, att en och annan resande trängt öfver
kustområdet. Så kom den venetianske målaren FR.
BRANCALEONE år 1434 till konungens af Abessinien
hof, där han sedan stannade till sin död, och år
1525 träffade portugiserna vid detta hof ett par
venetianska patricier. Ett och annat nytt namn på
de medeltida kartorna bevisar också något, ehuru
det kan bero på arabiska utsagor. Så se vi redan på
den katalanska kartan 1375 namnet Timbuktu (Tenbuch)
Melli, Ginvia, Ashala m. fl., och antalet växer i
senare kartverk. Några reseskildringar[1] från det inre
Afrika finnas dock icke om också några geografiska
kompendier öfver världsdelen förekommit.
Annorlunda var förhållandet med kusttrakterna. Med
de utefter Medelhafskusten liggande staterna hade
de italienska sjöstäderna Salerno, Amalfi, Neapel,
Gaeta och sedan framför andra Genua och Venedig ingått
handelsfördrag redan på 800-talet[2], och dessa länder
genomströfvades säkerligen ännu mera än Asien af deras
handelsagenter under hela medeltiden. Till följd häraf
framträder Afrikas norra kust mycket väl redan på de
äldre sjökorten och kartorna. – Men italienska sjömän
hafva också tidigt vågat sig ut på det stora hafvet
antingen för att följa kusten mot norr till de stora
flandriska sjöstäderna eller för att på en sydlig
väg nå Indien. Härmed inleddes sjöfärderna utefter
Afrikas västkust, och dessa behöfde ej heller vara
så strängt bundna vid den, sedan man i kompassen fått
en pålitlig vägvisare. Redan år 1291 utrustade flera
genuesare en expedition för att söka på denna väg nå
Indien, och till chefer utsagos UGOLINO VIVALDI och en
af hans bröder, men företaget misslyckades, och man
återsåg aldrig dem, som gjort det. I Genua visste
man blott, att de nått till trakten af Kap Nun,
sedan förlorade man alla spår af dem. Många år senare
erhöll en genuesare, som 1455 rest till Senegal,
underrättelser om, att det ena fartyget strandat
vid Senegal, det andra vid en ort i Guineaviken, där
besättningen kvarhållits af infödingarna[3].
I början af 1300-talet hafva sannolikt italienska
sjömän återupptäckt Kanarieöarna, forntidens »insulæ
fortunatæ». Flera spridda underrättelser om dem
möta från århundradets förra del; slutligen sände
ALFONSO IV af Portugal tvänne expeditioner dit, den
första år 1335 den andra år 1341. Om den senare,
som stod under befäl af två italienare, finnes en
samtida berättelse kvar, hvilken icke lämnar något
tvifvel om att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
