Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Infanten DON ENRIQUE var femte son till konung Johan
I, stamfadern för det s. k. oäkta Burgundska huset,
och föddes den 4 mars 1394 i Oporto. I unga år hade
han på ett lysande sätt stridt mot morerna i Afrika
1415 och bidragit till Ceutas eröfring, därefter blef
han guvernör i Algarve och anlade här på bergsudden
Sagres Portugals första astronomiska observatorium,
en sjöarsenal och en kosmografskola, samt tog äfven
själf sitt residens därstädes. Alla hans sträfvanden
gingo nu ut på att utbilda sina landsmän till duktiga
sjömän och att öfver hafvet knyta förbindelser med
Afrikas sydligare trakter. Från Sagres utsände han
alltså expedition efter expedition och offrade därpå
så mycket pengar, att icke ens hans rika inkomster
såsom stormästare för Kristusorden räckte till,
utan han måste sätta sig i stora skulder. Men han
vann sitt mål. Tack vare honom blefvo portugiserna
småningom tidens bästa sjömän, och på den väg han
inslagit skulle efter hans död hans land nå sin visserligen
korta men lysande stormaktsställning[1].
Säkerligen har dock den ridderlige prinsen icke
hyst den djärfva tanken att på detta sätt nå
Indien. Om detta läte sig göra, var för öfrigt
osäkert. Visserligen hafva tidens kartografer tänkt
sig Afrika sluta med en halfö i söder och sålunda
kunna omseglas, men Ptolemæos, som just vid denna tid
började åter blifva känd, hade en annan uppfattning,
och hans auktoritet var så stor, att man, som vi
sedan skola se, efter honom lät förleda sig till fel,
som förut rättats. Utan sannolikast har Henrik velat
knyta handelsförbindelser med guldlandet Ginvia
(Guinea), om hvars furste den katalanska kartan af
1375 säger, att han var »den förnämsta och rikaste
herren i hela denna trakt genom den mängd af guld,
som man samlar i hans land». Denna underrättelse var
fluten ur arabiska källor, men möjligen hade prinsen
äfven hört talas om normandernas gifvande affärsresor
dit. Vidare torde för honom hafva hägrat möjligheten
af att på denna väg nå ärkeprästen Johannas’ rike, och
i denne mäktiga kristna potentat finna en bundsförvant
i striden mot kristendomens arffiender, morerna. Vid
denna tid förlades ärkeprästens rike allmänt till
Abessinien, och på den katalanska världskartan kallas
han »Emperador de Etiopia». Och enligt den från Edrisi
härstammande åsikten upprunno ur en stor sjö i detta
land två Nilfloder, af hvilka en gick mot norr till
Medelhafvet, men den andra åt väster till Atlantiska
hafvet, hvilket han nådde inom riket Guanaja eller
Guinea. Så har äfven ett kyrkligt intresse ledt Henrik
till det stora verk, han satt sig före.
Det gällde för honom, såsom nämndt, att först
uppfostra portugiserna till sjömän, och om än
detta slutligen lyckades, var det dock ingen lätt
uppgift. Länge vågade de sig icke ut från kustens
närmaste område. Den portugisiska historieskrifvaren
Barros omtalar, att under en lång tid vände alla
expeditioner, när de kommo till Kap Bojador, enär de
ej vågade kringsegla denna udde, som sträckte sig 40
sjömil ut i hafvet, och utanför hvilken man dessutom
trodde sig hafva sett ett ref, som gick ytterligare 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
