- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
136

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492) - 3) Upptäckter i västra och norra Europa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under hemfärden upptäckte Diaz en långt framspringande
udde just där kusten böjer sig åt öster, och
han kallade honom med anledning af den storm,
som han där anfölls af, Den stormiga udden (Cabo
Tormentoso). Detta namn ändrade konungen af Portugal
till Goda hoppsudden (Cabo da boa Esperanza), emedan
man nu säkert kunde hoppas att stå vid porten till
Indien. Diaz återkom till Lissabon i december 1487
efter en resa på 16 månader.

Det kom emellertid att dröja icke mindre än tio år,
innan man beslöt sig för att fullfölja Diaz’ upptäckt
och sjövägen söka nå Indien, och när det skedde,
blef det ej förunnadt den store Diaz att föra sina
upptäckter till slutmålet. Då hade också en annan
och än märkvärdigare sjöresa gjorts, Columbus hade
nått ett land, som han och andra trodde vara Indien,
och därmed hade en ny period inledts i geografiens
historia.

Huru intresserad konung Johan II, hvilken var den
som utsändt Diaz, dock var för att knyta direkta
förbindelser med den aflägsna östern, har han
visat äfven på ett annat sätt. År 1487, redan innan
Diaz återvändt, skickade han två sändebud PEDRO DE
COVILHAM och AFFONSO DE PAIVA till dessa trakter. De
togo vägen öfver Egypten och följdes sedan åt till
Aden. Därifrån for Covilham till Malabarkusten, där
han såg stora massor af peppar och ingefära samt
erfor, att kryddnejlikorna och kanelen icke växte
där, utan importerades från aflägsnare länder. Sedan
besökte han Afrikas östra kust; i Sofala inhämtade
han upplysningar om södra Afrika och Madagaskar samt
meddelade i en rapport till Portugals konung, att om
skeppen alltid följde kusten från Guinea, skulle de
komma rundt Afrika till Sofala, hvarifrån de lätt
kunde nå Indien och Kalikut. Då han på hemvägen kommit
till Kairo, erfor han, att hans reskamrat Paiva,
som skulle hafva framträngt till Abessinien, aflidit,
och han beslöt då, att i stället begifva sig dit. I
Kairo hade han sammanträffat med två judar, som konung
Johan också sändt dit, och den ene af dem reste
till Portugal med Covilhams reseberättelse. Själf
uppnådde han Schoa, där han med eller mot sin
vilja[1]
kvarstannade till sin död, och där en portugisisk
gesandt fann honom vid lif år 1525.

3) Upptäckter i västra och norra Europa.

Vi vilja i detta sammanhang först tala om några öar,
som man på tidens kartor finner förlagda ute i det
Atlantiska hafvet. En sådan är Brandans ön, om hvilken
följande legend berättades. Till den irländske abboten
SANCT BRANDAN, hvilken dog 576 eller 577, kom en munk,
som berättade, att en ordensbroder Mernoc förde ett
eremitlif på en ö vid namn Deliciosa ute i Oceanen,
där meddelaren besökt honom. Båda hade därvid seglat
öfver till en annan, som hette Terra repromissionis
sanctorum
(de heligas utlofvade land). Till följd
af denna berättelse beslöto Brandan och fjorton


[1] Olika uppgifter finnas härom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free