Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke om att utsätta terrängbeteckningar, floder eller
städer, men däremot äro kusterna öfverfulla af namn.
Teckningen af portolankartorna stelnade snart
i ett manér, som troget följdes från generation
till generation ända in på det 16:e
seklet[1]. Så troget
efterbildar den ena kartan den andra, att »man
måste anse dem ej som skilda arbeten utan som trogna
afskrifter och öfversättningar af samma
urkund[2].»
Detta har föranledt Nordenskiöld att uppställa
den sannolika hypotesen, att de alla äro kopior
af en källa, som han kallat »normalportolanen»,
och hvilken har bildats på det sätt, att en mängd
äldre specialkort sammanställts till en enda karta,
som omfattade hela Medelhafvet med Svarta hafvet
och de närmast Gibraltar sund belägna delarna af
det Atlantiska hafvet. Nordenskiöld kommer till
den slutsatsen, att denna normalportolan författats
under det 13:e århundradet, troligtvis efter 1266,
och att det varit ett katalanskt arbete. Därför
talar utom det kända förhållandet, att katalanerna,
särdeles invånarna på Balearerna, bland sig räknade
flera af de skickligaste kartritarne under medeltiden,
äfven det, att den distansskala, som användes på alla
portolaner icke är baserad på någon italiensk eller
latinsk måttenhet, utan på den spanska
leguan[3].
Liksom kompasskartorna föregingos af skrifna
segelanvisningar (hvilket var den egentliga betydelsen
af ordet portolan), så hafva dylika funnits äfven
vid sidan af sjökorten. Som bekant utgifvas sådana
»sailing directions» än i dag.
I norra Europa synas dessa skrifna segelanvisningar,
»sjöböcker», »sjökartor» eller »läskartor», som de
sedan kallades, så godt som alldeles enbart varit
begagnade. Redan i Olof Tryggvessons Saga, som
författades omkring år 1200, läsa vi en anvisning
om resan från Norge till Island och Grönland,
sålunda en kursföreskrift for segling tvärs öfver
oceanen[4]. En
annan åter finnes i ett manuskript af Valdemars
Jordebok[5].
Efter sådana segelanvisningar seglade
hansestädernas sjömän, och säkert hafva en mängd
dylika sjöböcker funnits för alla delar af de haf,
som de beforo. Åtskilliga finnas ännu kvar; den äldsta
beskrifver kuststräckan från Cartagena i Spanien till
Visby, Reval och Riga. Den blef längre fram flera
gånger utvidgad och tryckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
