Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har han där tillverkat en stor glob, hvilken
är af betydelse för kunskapen om portugisernas
uppfattning af jordens utseende vid denna tid och
för bedömandet af Columbus planer, såsom längre
fram skall visas. Sannolikt har genom honom några
nya astronomiska instrument kommit till Portugal,
hvilka sedan under långa tider voro de sjöfarandes
viktigaste hjälpmedel för att bestämma det ställes
läge på jorden, där de befunno sig.
Polhöjden beräknades efter polstjärnans läge öfver
horisonten. Man visste väl,att polstjärnan icke
står alldeles midt öfver nordpolen, men man
ägde särskilda beräkningsmetoder allt efter Lilla
Björnens ställning, hvarigenom det fel, som blef en
följd af observationen, kunde aflägsnas.
För att. åter bestämma polstjärnans höjd använde
man sig af en kvadrant. Detta instrument bestod,
såsom namnet angifver, af en graderad fjärdedels
cirkelbåge eller s. k. cirkellimb, med en kring
medelpunkten rörlig visirapparat (alhidad). En på
alhidaden uppdragen linje tjänade till att angifva
dess ställning i förhållande till limbens grader. I
alhidadens hvardera ända fanns en mässingsskifva
vinkelrätt mot alhidaden, och genomborrad i
midten med ett litet hål (diopter). Genom den
nedre dioptern observerades nu stjärnan hvarvid
alhidaden vreds till dess man äfven såg henne
genom den andra dioptern, hvarefter man på limben
kunde i grader afläsa hennes höjd. Emellertid
kunde man icke begagna sig af observationer på
polstjärnan söder om ekvatorn, enär som bekant,
den södra polen icke har någon dylik stjärna i sin
närhet, utan här kunde bredden endast erhållas
genom att observera solens middagshöjd. Härtill
kunde visserligen kvadranten också användas, men
vanligare begagnades ett astrolabium som skilde sig
från kvadranten hufvudsakligen därigenom, att det
bestod af en hel metallcirkelbåge, icke af endast
dess fjärdedel. Alhidaden gick som en diameter tvärt
öfver bågen och hade en diopter blott i den ena ändan,
medan midt emot satt ett litet upphöjdt märke. Man
vred nu alhidaden till dess solstrålen, som föll in
genom dioptern, träffade märket, och afläste sedan
graderna på cirkelbågen. Den höjd, man härigenom fick,
hade man att öka eller minska med talet
<bildtext>
Fig. 14. Astrolabium.
</bildtext>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
