Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka många sedan gjorde sig berömda namn
antingen som skildrare af upptäckterna eller som
upptäckare[1]. Den
nya ståthållaren var dock gammal och visade
sig hård mot indianerna samt misstänksam
mot Balboa, så att han gjorde mycken skada, och
af Las Casas kallas han »en olycklig ståthållare,
den grymmaste tyrann utan förbarmande och klokhet,
ett verktyg för Guds vrede». Pärlöarna i Panamabukten
eröfrades, och Balboa byggde fartyg för att segla mot
guldlandet i söder, men ståthållaren lät plötsligt
fängsla honom genom Franz Pizarro och afrätta honom
1517.
Hans död var en olycka för kolonien, hvars infödda
invånare snart blefvo nästan alldeles utrotade af
de blodtörstiga spanjorerna. Emellertid börjades nu
upptäcktsresor utefter Stilla hafvets kust. GASPAR
DE ESPINOSA, som blef Balboas efterträdare vid den
västra kusten, sedan han alldeles i ståthållarens anda
ödelagt Panamanäset, seglade med de af Balboa byggda
fartygen mot norr till Nicoyabukten i n. v. Costa
Rica, och under de följande åren gingo också alla
upptäcktsresor åt detta håll, medan Balboa hade
tänkt vända sig mot söder. År 1521 kom GIL GONZALES
DE AVILA till samma vik, men tågade därifrån till
en mäktig höfding NICARAGUA, efter hvilken landet
sedan uppkallats, som bodde vid den liknämnda sjön;
och en pilot NIÑO uppnådde Fonsecabukten. Från
denna tid blef Panama, anlagdt 1519, hufvudort
i kolonien i stället för det af Enciso vid Atrato
grundade nybygget. Äfven utefter den östra kusten
sändes fartyg upp mot Honduras, och man kom äfven på
denna väg fram till Nicaraguasjön. Om gränsbyggderna
här uppstodo tvister mellan Pedrarias och Cortez,
som från Mexiko trängde ned mot samma nejder.
Genom de upptäcktsresor, som vi hittills omtalat,
var Syd- och Central-Amerikas östra kust ganska
väl känd, åtminstone från 18° s. br. till Honduras,
och särskildt hade det Karibiska hafvet plöjts i alla
riktningar, dock minst i sin nordvästra del. Att Cuba
var en ö hade länge misstänkts, säkerligen äfven af
Columbus, och på Cosas karta af år 1500 är det redan
tecknadt så, men fullt uppvisadt blef det ej förr
än 1508, då SEB. OCAMPO på uppdrag af ståthållaren
Ovando kringseglade ön. Men den Mexikanska viken
undveko länge alla sjöfarande. Den första, som styrde
kosan mot norr, var ståthållaren på Porto Rico JUAN
PONCE DE LEON, en af Columbus följeslagare på hans
andra resa. Hans mål var att uppsöka ungdomskällan,
hvars vatten återgaf gubbar den förlorade ungdomen,
och hvilken ryktet förlade till landet i norr. Han
afseglade den 3 mars 1513 från San Juan, genomseglade
Bahamagruppen och ankom på påskdagen (Pasqua Florida)
den 27 mars till ett land, som han dagen till ära
kallade Florida. Han följde dess östra kust till 30°
n. br., och kringseglade på hemfärden dess södra udde
samt upptäckte Tortugas öarna.
Ända till 1511 kände man af Cuba endast
kusterna. Detta år for DIEGO VELASQUEZ dit öfver med
fyra fartyg och 300 man och började att eröfra ön,
hvilket gick med lätthet. Snart strömmade företagsamma
män dit från de öfriga öarna för att dela rofvet,
och vi träffa bland dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
