Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad dennes förtroende. På Cuba gifte han sig,
förvärfvade stora gods samt blef alkald i S. Jago och
sålunda en af öns mest betydande män. Det var därför
lätt förklarligt, att Velasquez utsåg den 33-årige
Cortez till befälhafvare för den nya expeditionen
till Mexiko, helst denna lofvade att med egna medel
bestrida en del af omkostnaderna. Emellertid började
Velasquez snart frukta, att han gifvit Cortez för
mycken makt, och beslöt sig för att åter afsätta
honom från befälet. Men Cortez förekom dessa planer
genom att, innan de hunnit realiseras, afsegla från
Cuba den 18 februari 1519. Hans flotta bestod af
11 fartyg, hvilka fördes af den bepröfvade piloten
ALAMINOS. Hela den truppstyrka, med hvilken han
ämnade eröfra Mexiko, utgjorde 400 spanska soldater,
däribland 13 böss- och 32 armborstskyttar, samt 200
indianer. Dessutom medförde han 2 präster, 16 ryttare,
10 tunga bronskanoner och 4 lätta fältslangor. Redan
innan han lämnade Cuba, hade den store mannen lyckats
ingifva sitt folk en glödande entusiasm för företaget
och en fast tillit till honom själf, hvilket förklarar
både att han kunde trotsa Velasquez vilja, och att
han kunde med den lilla skaran utföra ett hjältedåd,
som aldrig öfverträffats. Under seglingen utefter
Yucatan lyckades han befria en spansk fånge JERONIMO
DE AGUILAR, som tillfångatagits 1511 af indianerna
på östra kusten af Yucatan, och som genom sin
kännedom om land och språk blef mycket nyttig för
Cortez. Den första striden med infödingarna utkämpades
vid Tabasco, och blef en seger för spanjorerna. De
slagna kazikerna skänkte Cortez 20 slafvinnor, bland
hvilka en, som spanjorerna kallade DONNA MARINA, blef
hans tolk i Mexiko. Hon var nämligen född därstädes,
men kunde också yucatanspräket, så att Cortez med
Aguilars hjälp kunde tala med henne, redan innan
hon lärt sig spanska. Från Tabasco styrde han mot
det n. v. Vera Cruz, dit han ankom d. 21 april,
och där han bakom dynerna uppkastade ett befästadt
läger och lade grunden till staden Villa rica de la
Vera Cruz. Snart kommo bud på bud från Mexikos herre,
den mäktige MONTEZUMA, för att förmå främlingarna
att afstå från sin plan att tåga till hufvudstaden,
men de rika gåfvor, de medförde, endast eggade
dessa än mer. Några klenmodiga ville väl återvända
och ämnade sätta sig i besittning af ett fartyg,
men Cortez gjorde ett raskt slut på dylika planer
genom att sänka alla fartygen utom ett, som under
Alaminos befäl i juni hemsändes till Spanien för
att öfverbringa alla de dyrbara gåfvor, man fått,
till konungen. Då flottan förstörts, kunde äfven
dess besättning användas i land. Sedan han i Vera
Cruz kvarlämnat 150 man och 2 kanoner, bröt han den
16 augusti upp mot det inre landet med 300 spanska
fotsoldater, 15 ryttare och 7 kanoner samt 1,300
indianska krigare tillhörande en stam totomakerna,
som bodde norr om Vera Cruz vid kusten och helt
nyligen kufvats af aztekerna, mot hvilka de nu gärna
gingo. Dessutom medföljde 1,000 bärare. Uppför de
branta kustbergen gick marschen till Anahuacs platå. I
dess sydöstra del, Tlascala, bodde ett tappert folk,
som dit invandrat i det 12:e århundradet, och aldrig
blifvit kufvadt af aztekerna. Med detta folk, hvars
krigare Cortez skattade till 100,000, hade han att
utkämpa häftiga strider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
