Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kusterna blefvo bergiga och så rika på utmärkta hamnar
som Illyriens och Dalmatiens. Först vid 50° n. br.,
sålunda i norra delen af New Foundland, afbröts
resan, och kurs sattes mot hemlandet, där Verrazano
i Dieppes hamn redan den 8 juli kunde underteckna
sin till Frankrikes konung ställda reseskildring[1].
Tio år senare har Frankrikes förste berömde sjöman
JAQUES CARTIER (1494–1552) ifrån S:t Malo gjort
en ännu viktigare resa till dessa trakter. Han
afseglade i april 1534 och framkom den 10 maj till
New Foundland, samt gick genom Belle-Islesundet
in i Lorenzgolfen, som han kallade La grande
Bay. Han följde New-Foundlands västra kust,
passerade Kap Breton och Prins Edwards ö, hvilka
han ansåg vara delar af fastlandet, och inträngde
i Chaleurviken. Hans mål var nämligen att finna
en genomfartsväg åt väster, och därför undersökte
han alla vikar; dock fann han sin väntan att här
hafva funnit denna besviken. Därpå styrde han förbi
Anticosti tillbaka genom Belle Islesundet och återkom
den 5 sept. till S:t Malo. Följande är afgick han åter
med 3 skepp och seglade samma väg som förra året in
i »Den stora viken». Namnet S:t Lorenzviken gaf han
åt en större bukt i dess västra del, ehuru detta namn
sedan blifvit utsträckt till hela golfen. Han seglade
nu uppför S:t Lorenzfloden, hvilken han först tog för
ett sund, ända till Bacchusön nedanför Quebec och fick
af algonkinhöfdingar, med hvilka han sammanträffade,
höra talas om en stor stad längre upp efter floden. I
följd häraf gingo fransmännen i båtar vidare och
kommo till den nämnda »staden», som hette Hochelaga,
och där inemot ett tusen indianer mottogo honom på
stranden. Från ett berg, som reste sig bredvid staden,
hade han en vidsträckt utsikt öfver de kringliggande
skogarna. Han kallade det Mont royal, och dess namn
återfinnes i staden Montreals nuvarande namn. Nedanför
denna ort förlades fartygen för vintern. Cartier
erfor af indianerna, att högre upp låge stora sjöar;
det var de stora kanadensiska sjöarna, som härmed
åsyftades. Namnet Canada, som sedan tillades detta
land, uppgifves hafva från början betecknat de många
indianbyar, som lågo vid flodens stränder. – I juli
1536 återkom Cartier lyckligt till S:t Malo. Ehuru han
framställde det nyupptäckta landet såsom rikt på guld,
silfver och ädla stenar, och ehuru konung Frans i
ett edikt tillkännagaf, att hans kapten »gjort stora
upptäckter i Asien», så dröjde det dock flera år,
innan någon ny expedition sändes dit. Ar 1541 beslöt
en fransk adelsman FRANCOIS DE LA ROQUE, SEIGNEUR DE
ROBERVAL, att där grunda en koloni, och han erhöll
därför länsrätt öfver La nouvelle France, såsom
landet kallades. Cartier skulle leda öfverfarten,
och den 23 maj 1541 stack han ut från S:t Malo samt
framkom den 23 augusti. Dock blefvo Roberval och
kolonisterna icke färdiga att afresa förr än ett
år senare. Cartier utsåg till nybygge ett ställe i
trakten af n. v. Quebec och väntade här till följande
år på kolonisterna. När dessa emellertid icke hördes
af, afseglade han, men träffade då Robervals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
