Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få folk i Panama, och med 180 man och 37
hästar afseglade han i januari 1531 från denna
stad. Sedermera tillstötte ytterligare 100 man
under HERNANDO DE SOTO. Efter att hafva gjort
strandhugg på flera ställen utefter kusten landade
man i Tumbez pä våren 1532, och erfor här att en
tronstrid nyss utkämpats mellan två bröder, som förut
regerat i hvar sin del af riket, HUASCAR i Quito och
ATAHUALPA i Cuzco. Den senare hade afgått med segern
och stod nu med sin här vid Cajamarca, femtio mil
söder om Tumbez. Med 110 man fotfolk och 67 ryttare
drog Pizarro åt detta håll. Vid underrättelsen om
hans anmarsch lät konungen inbjuda honom till ett
besök, och spanjorerna stego djärft öfver Anderna och
tågade till Cajamarca. Det kungliga lägret befann sig
ett stycke sydligare; dit sändes Soto och Hernando
Pizarro med en inbjudan till konungen att besöka
spanjorerna. Olyckligtvis efterkom Atahualpa denna
inbjudan och infann sig följande dag med ett följe
af 5,000 man. En dominikanermunk förklarade då för
honom, att påfven, den helige Petrus efterträdare
såsom Kristi ståthållare på jorden, bortskänkt hans
land åt Spaniens konung. Då konungen icke begrep
detta tal och förklarade, att han ingenting visste om
Kristus och S:t Petrus samt kastade en bibel, som man
räckt honom, till marken med de orden »boken säger
ingenting», så störtade efter förut bestämd plan
en skara soldater öfver honom och togo honom till
fånga, medan de öfriga från alla sidor höggo in på
hans följe och dödade 2,000. Dagen därpå skingrades
hans armé, och plundringarne började. I själfva
verket var det härmed slut på Inkaväldet. Konungen
ville väl lösköpa sig med ett rum fylldt af guld,
och guldet blef äfven hopsamladt, men Atahualpa blef
dock bränd d. 29 aug. 1533 i Cuzco. Plundrande och
mördande genomtågade spanjorerna landet, i hvilket
Pizarro 1535 anlade en ny hufvudstad, det n. v. Lima.
Sedan Peru sålunda var kufvadt, beslöt Almagro att
rycka mot söder och äfven underlägga sig länderna
därstädes. Han bröt upp i juli 1535 och tågade genom
de vilda bergländerna ända ned till Coquimbo (29°
54’), hvarifrån han lät utforska landet till 35°
s. br. Marschen i bergslandet var full af faror
och vedermödor för både människor och djur; icke
mindre än 10,000 indianska bärare omkommo under
densamma. Återvägen, som gick genom Atacamaöknen,
var föga lättare. Han återkom till Cuzcos högland på
våren 1537 utan att hafva uträttat synnerligen mycket
med sitt tåg, hvilket dock först förde spanjorerna
till Chile. Landet togs ej i verklig besittning förr
än 1541 genom VALDIVIA.
När Almagro kom tillbaka till Peru, fann han landet
i fullt uppror mot spanjorerna. Som han själf var
missnöjd med att hafva blifvit skjuten åt sidan af
Pizarro, sökte han inleda förbindelse med peruanerna,
men dessa anföllo honom, så att han måste kämpa
mot dem. Därmed blef upproret alldeles kufvadt,
men förhållandet mellan Pizarro och Almagro blef
allt fientligare. Slutligen kom det till ett
öppet krig, hvarunder Almagro tillfångatogs och
stryptes i fängelset på befallning af Pizarros broder
Hernando. För att återställa ordning i det olyckliga
Peru ditsände regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
