- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
217

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mandschu-dynastien, som 1644 gjorde sig till Kinas
herrar, öppnade åter de katolska missionärerna för
sig lysande utsikter, hvilka de clock själfva,
såsom vi skola se, slutligen omintetgjorde[1].

Men trots allt hvad man sålunda inhämtat om Kina,
fanns dock hos många ännu ett tvifvel kvar, som icke
var häfdt genom resorna i detta land. Marco Polo
talade om ett stort land Cathay med dess väldiga
städer Cambaluc, Ouinsay, Zaitun m. fl. Man hade nu
kommit till ett stort rike, som hette Kina med stora
städer Peking, Nanking, Kanton o. s. v., sålunda
alltigenom andra namn än Marco Polos. Voro dessa
länder identiska? Många voro öfvertygade härom,
och särskildt Ricci uttalade, att Peking måste
vara Marco Polos Cambaluc, men andra betviflade
dock detta och tänkte sig ett land Cathay skildt
från Kina. Dessa åsikter voro isynnerhet utbredda
bland de katolska missionärer, som vid denna tid
verkade i Indien, särskildt i Agra och Lahore, ty
där berättade muhamedaner från Central-Asien om
riket Khitai och staden Cambalu (med hvilka namn man
ännu i Central-Asien benämde Nord-Kina och Peking),
hvilkas invånare uppgifves vara kristna, en uppgift
som hade sin grund i de många likheterna emellan de
kinesiska buddhaisternas och katolikernas kult. För
att lösa denna fråga var det nödvändigt att från
Indien landvägen uppsöka Cathay, och detta åtog sig
den portugisiska jesuiten BENEDIKT GOËS. Han lämnade
Agra 1602 och gick öfver Kabul till Kashgar samt
följde härifrån den stora karavan, som en gång om
året afgick till Cathay. Med denna drog han ät öster
och mötte i Cialis (sannolikt Kara-shar) karavanen
från Cathay, som berättade att Matteo Ricci lefde i
Cathay. Därigenom erhöll man första gången en säker
grund för identifieringen af Cathay med Kina. Till
sist anlände Goës i slutet af är 1605 till Su-tshóu,
där han än tydligare fick denna fråga bekräftad. I
Su-tshóu blef han häftigt angripen af muhamedanerna
och utstod många faror, innan understöd till honom
anlände frän Ricci. Strax därpå afled han (i mars
1607). Allt hvad han lämnade efter sig, äfven dagboken
öfver resan, plundrade muhamedanerna, men hans trogna
följeslagare armeniern ISAAC berätttade resans gång
och öden för missionärerna i Peking, och härigenom
blef denna känd[2].

Långt förut hade portugiserna förlorat sin ställning
som Europas förnämsta sjömakt och den asiatiska
handelns behärskare. Orsakerna till den portugisiska
storhetsperiodens hastiga slut äro hufvudsakligen
att söka inom moderlandet, där efter Emanuels död
regenterna visade sig fullständigt


[1] Äfven
i Asien sökte man efter ett El Dorado. Sägner
därom funnos redan hos de antika författarne,
och hos Ptolemæos heter ju Malakka det gyllene
Chersonesos. Medeltiden hade icke försummat att
ytterligare utsmycka dessa berättelser, och man
visste tala om öar af guld och silfver. Därför
hafva också portugiserna sökt efter dem. År 1519
afseglade DIEGO PACHECO för att söka guldön söder
och väster om Sumatra, och därpå följde andra. Och
slutligen insattes på kartorna i trakten af Sumatra
Isolas d’oure, hvilka icke fullt försvunnit ännu på
1700-talet. Äfven till andra delar af den ostindiska
övärlden förlades dessa öar. En holländare WILLEM
VERSTEGEN berättade 1635 att de lågo öster om Japan
på 37 1/2° n. br., och gaf därigenom anledning till
flere expeditioner åt detta håll.
[2] YULE Cathay 527--591 lämnar en öfvers. och kommentar
till denna reseskildring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free