Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått på annat håll, och Magalhães namn
är icke blott tillagdt det sund, han upptäckte,
utan äfven en stjärnbild på den södra himmelen.
Spanjorernas nederlag på Mactan förstörde äfven
deras anseende på Zebu. Dess furste lät under en
festmåltid förrädiskt öfverfalla och mörda 44 af dem,
däribland Juan Serrano och flera andra officerare. De
öfverlefvande lämnade genast ön, men som de icke
voro tillräckligt många kvar för att sköta alla
tre fartygen, förstördes vid ön Bohol det sämsta,
Concepcion,och endast de båda andra fortsatte mot
söder, Trinidad under ledning af LOPEZ DE CARVALTIO
och Victoria under GONZALO VAZ D’ESPINOSA. Vid
Mindanao slog man dock in på en västlig kurs ock kom
till ön Cagayan i Sulusjön, och därifrån till Palauan
ön, där de blefvo vänligt mottagna och fingo nya
lifsmedel. Af ett malajiskt fartyg lotsades de vidare
till staden Brunei på Borneos nordvästra kust, där
de råkade i strid med malajerna och måste kvarlämna
flera fångar, äfven en son till Carvalho. Rundt
norra Borneo kommo de ändtligen till Molukkerna, den
8 november 1521, och mottogos med vänskapsbetygelser
af fursten på Tidor, hvilken i spanjorerna hoppades
vinna ett stöd mot fusten på Temate, som omhuldades
af portugiserna. De intogo här full last af kryddor,
hvilka de betalade mycket högre än portugiserna, och
skulle just afsegla, då flaggskeppet Trinidad fick
en så svår läcka, att det måste kvarstanna. Victoria
fick sålunda ensam fortsätta resan den 21 december,
nu under befäl af SEBASTIAN DEL CANO (D’ELCANO). Det
medförde 47 européer och 13 indier. Del Cano
sökte undvika att möta portugiserna, hvilka lågo
på spaning efter den spanska eskadern, och gick
därför icke åt väster genom Malakkasundet utan
sökte sig mellan Timor och Flores väg ut i Indiska
hafvet. Han seglade först i sådan riktning, att han
upptäckte klippön N. Amsterdam, därifrån vände han
mot väster, passerade Kap och anlände den 9 juli till
Kap Verdesöarna. Af besättningen hade då 21 aflidit,
och de andras tillstånd var så bedröfligt, att man
blef tvungen landa vid den portugisiska ögruppen,
vid ön San Jago. Här fann man till sin förvåning, att
det var torsdag, medan man om bord räknade onsdag;
och man kunde ej tro, att någon dag bortglömts,
ty dagbok hade förts för hvarje dag. Först senare
förstodo spanjorerna, att orsaken till denna olikhet
var den, att de seglat rundt jorden åt väster, då
de måste vid återkomsten hafva en dag mindre än de,
som stannat på samma ställe. På San Jago blefvo de ej
väl mottagna, utan då det blef kändt, att fartyget
tillhörde Magalhães flotta, kvarhöllos 13 matroser
som fångar, och del Cano skyndade att lämna ön. Han
ankom den 6 september 1522 till Sevillas hamnstad
San Lucar de Barrameda, hvarifrån de afseglat för
tre år sedan. Endast 18 man af de 239, som då lämnat
Spanien återsågo nu sitt hemland. Ehuru blott ett
fartyg af fem kom hem från den långa färden, täcktes
dock alla omkostnaderna af vinsten på de 533 centner
kryddnejlikor, som Victoria medfört från Tidor[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
