Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författade han en beskrifning öfver Ryssland under
titeln Rerum Moscoviticarum Commentarii,[1]
hvilken utkom i Wien 1549 och sedermera utgifvits i många
nya upplagor och öfversättningar[2].
Till arbetet voro
fogade träsnitt och kartor, af hvilka en hufvudkarta,
som omfattar största delen af Polen och europeiska
Ryssland jämte en del af västliga Sibirien. Äfven
i sin text räknar han Lithauen och Polen till
Ryssland[3].
Det var med öppen blick, som Herberstein
reste, och hans berättelse utelämnar knappt något
af intresse samt är dessutom skrifven på ett lifligt
och fängslande sätt. Sålunda skildrar han Rysslands
historia och regeringssätt, ceremonierna vid zarens
kröning, de religiösa bruken, dop, helgondyrkan,
giftermål, tionde, soldater, krigföringen, folknöjen,
dräkter, mynt, handel, speciellt skinnhandeln. I
den afdelning af arbetet, som kallas Chorographia,
uppräknas och beskrifvas de viktigaste landskap
och städer med historiska eller kulturhistoriska
notiser, där sädana funnos att meddela. Han låter
efter gammal häfd Don vara gränsen mellan Europa och
Asien samt anser därför Moskva ligga i Asien. Don
upprinner i en stor sjö Ivanovosero, som är mer än
1500 verst i längd och bredd; äfven Duna kommer från
en sjö Dvina; genom dessa oriktiga uppgifter gaf han
stöd åt föreställningen, att Ryssland vore fullt af
stora sjöar, såsom man äfven brukade framställa det
på kartorna. Liksom Michow, dock ej så bestämdt som
denne, framhåller han Rysslands natur af ett slättland
utan de tvärberg, som man kallat de Riphæiska. Några
andra stora berg funnos icke än Ural, som Öster om
Petschora sträckte sig mot söder; ryssarne kallade
dem »jordens gördel» (Poias Semnoi) själf benämner
han dem med namnet de Riphæiska bergen[4]. Efter en
rysk resebeskrifning skildrar han[5] handelsvägen från
Moskva till Ob, som var den östligaste gränsen för
den ryska handeln. Man brukade först gå till Vologda,
vidare utför Suchona och Dvina till Cholmogory, som
var den viktigaste handelsstaden i norra Ryssland,
innan Archangelsk uppstod. Härifrån gick man
uppför Dvinas biflod Pinega och kom på »släpvägar»
till Mesen, samt på dess biflod Pesa till Zylma och
Petschora. Man kunde nu antingen fara utför denna flod
till Pustosersk i dess delta, dit kristendomen icke
framträngt förr än 1518, eller också uppför floden
förbi Ussas mynning till Ilytsch. Petschoradalen var
befolkad af samojeder. Från Ilytsch mynning följde
man floden till Ural, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
