Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ziegler (1532) riktigt sätta Nordkap till
71° bredd. Kartans haf äro öfverdragna af
loxodromlinjer och kompassrosor, hvilka möjligen
visa, att någon nu förkommen skepparkarta legat
till grund för henne[1]. Emellertid äro i kanterna
äfven längder och bredder utsatta, dock har i
följd af kompassmissvisningen dessa fått ett snedt
läge, i det att meridianerna gå åt nordost och
breddgraderna naturligtvis vinkelrätt mot dem. Island
och »Grutlandia» äro dåligt tecknade. Det senares
»östra del» sticker ned öster om Island. Däremot
låter han icke Grönland hänga ihop med Ryssland utan
har ett öppet haf norr om Skandinavien[2].
Flera år senare utgaf Olaus Magnus en storlagen
skildring af norden under titeln Historia de gentibus
septentrionalibus (Rom 1555[3]), en af de viktigaste
källskrifter, särskildt för Sveriges kulturhistoria,
som någonsin utkommit[4]. Men äfven Sveriges geografi
och etnografi behandlas där vidlyftigt, dock ej
systematiskt, utan endast såvida de syntes honom
märkliga ur en eller annan synpunkt. Som Olaus
1518 och 1519 gjort resor i norra Sverige och till
Norge, kunde han beskrifva dessa nordligare trakter
efter egen åskådning, och enär de på grund af sin
afvikande natur voro ägnade att mer intressera
den utländske läsaren än det sydsvenska landet, så
äro de också mycket fullständigare skildrade än det
senare. Lapparne, deras lefnadssätt och renar, deras
tält och slädar beskrifvas både i ord och bild. Men
äfven södra Sveriges viktigare orter, dess klimat,
näringar, folkets seder m.m. behandlas, och öfver
allt uppbäres skildringen af en varm fosterlandskärlek
hos den gamle mannen, som dock var utestängd från sitt
fädernesland. Det torde vara onödigt, att särskildt
nämna, att en mängd otroliga sagor och sägner samt
många barnsliga betraktelser ofta träffas i detta
arbete, ty sådant tillhörde den tidens skrifter i
geografiska ämnen.
Att Olaus Magnus båda här nämnda arbeten skulle blifva
hufvudkällan för de närmast följande författare, som
behandlade norden, var en själfklar sak. Dock gäller
detta vida mindre om Carta marina än om Historia. Den
förra synes icke i sin ursprungliga form hafva fått
någon större spridning, att döma däraf, att vi blott
äga ett enda exemplar af henne kvar, och äfven efter
1539 tecknades Skandinavien mest efter Ziegler. Den
förste, som i bearbetadt skick begagnat Carta marina
är SEBASTIAN MÜNSTER i sin Cosmographia (Basel 1548);
något senare byggde NICCOLO ZENO d. y., såsom vi ofvan
nämnt, sin karta på Olaus Magnus och äfven MERCATOR
och ORTELIUS hafva tydligen användt dennes karta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
