Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600) - IX. Nordostpassagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afbildadt. De stora svenska sjöarna få sitt riktiga läge
och sin rätta form. Det samma gäller om så aflägsna
trakter som Kola halfön, Hvita hafvet och sjön
Onega. I allmänhet äro gränstrakterna mellan Ryssland
och Finland ovanligt väl framställda, hvilket möjligen
kan bero därpå, att Burens var med i den kommission,
som utstakade gränsen efter freden i Stolbova. Det var
i det hela ett mästerligt arbete, som här lämnades,
och Burens karta blef ock grundvalen för alla in-
och utländska kartor öfver Sverige ända till senare
delen af 1700-talet. Med henne utträder kartograflen
öfver nordvästra Europa ur sagoåldern. Det är dock
en själfklar sak, att detta kartverk icke kan vara
grundadt endast på Bureus egna och hans medhjälpares
förarbeten under den korta tiden af omkring 20 år,
utan säkerligen har han, särskildt för kusterna,
begagnat sig af holländska och engelska sjökort samt,
där detta lät sig göra, af segelanvisningarna. Detta
antagande bestyrkes, om man jämför hans karta med
åtskilliga tyska och holländska kartor, som hade
samma källor. Men för landets inre delar hade han
inga sådana hjälpmedel af något större värde, och
därför kan man ej upphöra att förvånas öfver hans och
hans biträdens skicklighet, hvilka voro i stånd att
på en så kort tid och med sådan precision kartlägga
ett så vidsträckt område, ehuru knappast någon äldre
uppgift kunde begagnas utan kritisk granskning, utan
allt det lilla, som fanns förut, måste göras om,
och det mesta göras till nyo.
IX. Nordostpassagen.
Sebastian Cabot hade efter Henrik VII:s död (1509)
lämnat England och begifvit sig till Spanien,
där han blef öfverpilot och lärare i kosmografi i
Sevilla[1] och var 1515 en af de kosmografer, som skulle
försvara Spaniens rätt till Molukkerna. Vid denna tid
finner man honom äfven sysselsatt med att utrusta en
expedition, som på den nordvästra vägen skulle söka
uppnå Kryddöarna, men konung Ferdinands död synes
hafva gjort, att planen fick falla[2]. Emellertid
höll han fast vid denna idé att söka Indien på en
ny väg, men då han icke fann någon genklang därför i
Spanien, har han – utan att känna sig bunden af sin
trohetsplikt mot Karl V – hemligen erbjudit Venedig
sin hjälp att söka denna väg, hvilken han för öfrigt
påstod sig redan hafva upptäckt[3] (1522). Äfven sedan
han 1547 återvändt i engelsk tjänst, har han gjort
Venedig ett liknande anbud (1551), likaledes utan
resultat. Den hemliga väg, som han båda gångerna
uppgaf sig känna, var uppenbarligen hvad man kallat
»nordvästpassagen». Tydligen hade Cabot icke ännu
kommit att tänka på möjligheten af en nordostpassage,
och detta förklaras lätt, om man ihågkommer, att
man ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
