Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Resultatet af dessa resor ansågs i Holland vara
så pass godt, att man borde fortsätta. Särskildt
var Nays berättelse af stort intresse, då enligt
denna den nordöstra genomfarten var så godt som
funnen; men äfven Barentsz färd ingaf de bästa
förhoppningar. Alltså utrustades till följande år en
ny och större expedition »för att på norra vägen segla
till Kina och Japan». Den bestod af sju fartyg (två
från Zeland, två från Enkhuysen, två från Amsterdam
och ett från Rotterdam). Öfverbefälhafvare var äfven
nu CORNELIS CORNELISZ. NAY, ett af fartygen fördes af
WlLLEM BARENTSZ, som var flottans öfverpilot. Såsom
superkarger att leda handeln i Kina medföljde flera
personer, bland dem JAN HUYGDEN VAN LINSCHOTEN, som
redan varit med föregående år, och som skrifvit en
skildring af dessa båda resor. Så säker var man på att
fartygen skulle framkomma till Kina, att de lastades
med lämpliga handelsvaror dit, och att superkargerna
fingo en instruktion om hur de skulle sköta sig
i Kina »och i andra riken och länder, som skulle
besökas»[1]. Sedan fartygen samlats i Texel, afseglade
de d. 2 juli 1595 sålunda väl sent på året. Först
d. 10 aug. passerades Nordkap, och d. 19 kommo de till
mynningen af Jugorsundet. De hade redan några dagar
förut stött på is och funno nu sundet alldeles fylldt
däraf. Visserligen började denna några dagar senare
sätta sig i rörelse, så att man d. 24 aug. kunde segla
genom sundet, men på andra sidan mötte ännu väldigare
ismassor, hvilka tvungo dem att vända. Barentsz
gjorde väl några försök att bryta sig fram längre,
men han kom endast till en liten ö Staten Eylandt,
strax öster om sundet. Man måste sålunda besluta
sig för att anträda återresan, hvilket skedde d. 15
sept. Barentsz hade i det längsta satt sig häremot,
men slutligen, då han stod ensam om sin mening,
gaf han efter, och undertecknade jämte de andra
officerarne en »protest», hvari de intyga, att det
var omöjligt att komma längre. Alltså gick nu färden
hem; d. 30 sept. nåddes Vardöhus, d. 26 okt. kom
Nay och d. 18 nov. Barentsz tillbaka till Holland.
Nu beslöto generalstaterna att icke vidare utrusta
några nya expeditioner på statens bekostnad, men
för att uppmuntra enskilda upptäcktsresor utsatte de
ett premium af 25,000 gulden åt den, som först kom
fram till Kina på denna väg[2].
Många yrkade också på att nya försök skulle göras,
särskildt Linschoten och Barentsz, och staden Amsterdam
utrustade två fartyg, hvilka afseglade d. 18 maj 1596.
Det ena kommenderades af JAKOB VAN HEEMSKERCK, det andra
af JAN CORNELISZ. RIJP, medan Barentsz gick med endast
som öfverpilot på det förra fartyget. Man har uttalat
den förmodan, att Barentsz okufliga mod och envishet
att nå sitt mål skrämt köpmännen från att lämna
sin egendom åt honom ensam[3]. Men som Heemskerck
icke var sjöman till yrket, var det Barentsz, som
i verkligheten var chef på hans fartyg och äfven af
besättningen betraktades som sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
