Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af Nova Scotia. Härifrän följde man kusten åt
söder och träffade därvid ett franskt fiskarfartyg
samt stötte äfven på en indian, som kunde något
franska; hela kuststräckan ned till 35° 41’
passerades på detta sätt. Därefter vände man den
25 augusti tillbaka mot norr, alltjämt tätt utefter
kusten och den 3 sept. kom man till den stora flod,
som bär Hudsons namn. Han undersökte den noga under
en månads tid och trängde ända upp till trakten af
n. v. Albany; med en båt till och med ännu högre,
möjligtvis till det ställe där staden Waterford
nu står[1].
I början af oktober lämnades Amerika,
och kurs sattes på England, där man den 17 november
inlopp i Dartmouths hamn. I juli 1610 kom Hudsons
fartyg tillbaka till Amsterdam. De underrättelser,
som genom denna resa vunnos om den stora segelbara
Hudsonfloden, föranledde några holländare att draga
dit öfver för att handla med indianerna. De anlade
ett fäste på ön Manhattan i flodens mynning och kring
detta uppväxte staden Nya Amsterdam, hvilken blef
hufvudort i kolonien Nya Nederland. Denna afstods till
England genom freden i Breda 1667, och då fick staden
det nya namn, under hvilket den nu är världsbekant,
New-York.
År 1610 afsändes Hudson ånyo af det ryska
kompaniet, denna gång för att söka sig fram till
nordvästpassagen. Han beslöt nu att närmare undersöka
det breda sund, som både Frobisher och Davis passerat,
och i hvilket Weymouth inträngt. Den 17 april 1610
bröt han upp från London med skeppet Discovery samt
var den 24 juni vid inloppet till Hudsons sund. Här
mötte väl svåra ismassor, men han lyckades dock,
om än långsamt, bana sig väg åt väster till Kap
Wolstenholm och Diggesöarna. Kusten böjde sig nu
åt söder, ett vidsträckt haf utbredde sig åt detta
håll, och Hudson var säker på att hafva nått Stilla
Oceanen. Det var emellertid till Hudson Bay, han
framträngt. Han höll här sydlig kurs ända ned till
Jamesbukten, där fartyget frös fast under 52°, och
vintern tillbragtes (nov. 1610–juni 1611). Härunder
planlades ett myteri mot den hårde och af sitt folk
hatade Hudson, och återresan hade knappt börjat, förr
än det utbröt i full låga. De upproriske öfverföllo
och bundo Hudson samt utsatte honom därefter jämte
hans son och åtta andra sjömän i en skeppslup
och seglade därefter vidare lämnande båten bland
isstyckena. Vid Diggesöarna nåddes ledarne af detta
skändliga dåd af sitt straff, ty de dödades den 29
juli i en strid med infödingarna. De öfriga återkommo
till England den 6 sept. 1611, där de arresterades[2].
Man hörde aldrig vidare af Hudson, hvilken sannolikt
fick sin graf i Hudson Bay. Dock afsändes följande
år 1612 två fartyg under THOMAS BUTTON och INGRAM för
att uppsöka honom och hans olyckskamrater. Emellertid
funno de icke något spår af dem. De seglade utefter
västra sidan af Hudson Bay, ty de hade äfven i uppdrag
att undersöka, om ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
