Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nürnberg[1], ehuru
det äfven i detta mer är tal om hela
Tyskland än om Nürnberg. – Utan tvifvel hafva Celtes
arbeten mycket bidragit till att belysa särskildt
Tysklands geografi, och det var icke utan skäl, som
han kallades icke blott skald utan äfven kosmograf
(germanus poeta et cosmographus)[2] –.
Celtes arbete har framkallat en annan mycket viktig
bok om Tyskland, Germaniæ Exegesis[3], författad af
FRANZ FRIEDLICH, alltid citerad under sitt latinska
namn IRENICUS. I slutet af tionde boken kommer han
in på en skildring af norden, hvilken mestadels är
lånad ur Claudius Clavus och Schöner.
SEBASTIAN MÜNSTER (född i Ingelheim[4] 1489, död i
Basel, där han var professor i hebreiska, 1552)
är den förnämsta af de tyska kosmograferna samt
förenade hos sig båda de hufvudriktningar, vi
nämnt, den matematiska och den humanistiska. Han
har också behandlat alla grenar af den dåtida
geografien. Han utgaf en ny edition af Ptolemæos
(Basel 1540, omtryckt 1542, 1545 och 1552), med en
mängd nya kartor, hvilka dock i geografiskt afseende
icke kunna täfla med de äldre italienska, dock har
Münster begagnat sig af nyare material. Han ger
oss för första gången öfversiktskartor af de fyra
världsdelarne, och hans kartor öfver länderna kring
Rhen, Schwaben, Bajern m. m. äro så goda, att de än
i dag skulle kunna med fördel användas vid studiet
af dessa trakters medeltidsgeografi[5].
Han var äfven medarbetare i ett geografiskt
samlingsverk, upptagande alla då tillgängliga
dokument om de nya upptäckterna, hvilket utkom
i Basel 1532 utgifvet af HUTTICH och GRYNÆUS,
men till hvilket Münster skref en inledning och
uppgjorde en karta[6]. Denna är af Waldseemüllers
typ: Amerika framställes som två stora öar, Indien
är liksom på Behaims glob, ekvatorn går genom öfre
Guineakusten. Cortez upptäckter har han egendomligt
nog förlagt till en ö Terra Cortesia på det ställe,
där Terra Cortereal förr legat, och sannolikt har
detta skett genom förväxling af de båda namnen.
På sina Ptolemæoskartor utsätter han
aldrig längdgrader, på de flesta icke heller
breddgrader. Detta berodde på, att han icke litade
hvarken på Ptolemæos eller sina samtidas uppgifter,
och äfven i sin kosmografi anger han längder blott
ungefärligen, i det att han t. ex. säger, att en
ort ligger pä Strassburgs eller Basels longitud
o. s. v. Endast ett af hans arbeten Organon uranicum
(Basel 1531) innehåller en tabell öfver de förnämsta
europeiska städers längd från »Rhenmeridianen».
För att vid kartläggning kunna bestämma orters läge
i förhållande till hvarandra konstruerade han ett
instrument, som han dels beskref i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
