Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var föreskrifvet, att han på Kamtschatka eller
annorstädes skulle bygga två däckade båtar och med dem
segla längs kusten mot norr samt efterforska, hvarest
den löper samman med Amerika[1]. Att detta land låg
öster om Asien var ju kändt, och Barentsz har efter
äldre källor på en karta förlagt »Americæ pars» rakt
öfver det nordostliga Asien, skildt därifrån genom
det redan före hans tid konstruerade Aniansundet[2];
och af tschuktscherna hade ryssarna sedan fått höra
talas om ett stort land i öster. Att Deschnev redan
sett landet och upptäckt, att Asien och Amerika icke
voro sammanhängande, var, som nämndt, obekant.
På våren 1725 bröt Bering med sina följeslagare,
bland hvilka äfven fanns en annan dansk, löjtnanten
MARTIN SPANGBERG[3], upp från Petersburg till Sibirien,
medförande nödiga förråd för att i Kamtschatka kunna
bygga fartygen. Man måste därför begagna sig af
floderna som transportvägar, och färden kunde icke gå
fort. Först i april 1728 kunde man börja byggandet i
Nischni Kamtschatskoj Ostrog, och i midten af sommaren
s. å. lopp skeppet Gawriel af stapeln. Den 13 (22)
juli afseglade man åt nordost längs Kamtschatkas
kust. Den 16 (27) juli passerades Kap Thaddæus,
den 50 juli (9 aug.) Tschukotskoj Noss och den 10
(21) aug. upptäcktes S:t Lawrenceön, som fick sitt
namn efter dagen. Fem dagar senare seglade Bering
vid 67° 18’ n. br. förbi Asiens Östligaste udde,
hvarefter han, då kusten vek här af åt väster, ansåg
sig hafva fullgjort uppdraget och vände. Det var
på grund af denna färd, som sundet mellan Asien och
Amerika fått namnet Beringssund ehuru visserligen
äfven efteråt dess tillvaro betviflades, eller det
åtminstone förnekades, att han nått det skiljande
sundet. Orsaken härtill var, att han icke såg Amerikas
fastland, hvilket dock är möjligt vid klart väder,
men af sådant gynnades ej Bering. Det var först COOK,
som i det af Bering åter upptäckta sundet, såg båda
världsdelarna och sålunda undanröjde tvifvelsmålen
om, att här gick gränsen mellan Asien och Amerika. –
Bering återkom den 20 sept. (i okt.) till Nischni
Kamtschatskoj Ostrog. Följande sommar sökte han finna
ett stort land i nordost (Berings-ön), hvarom tal
gick bland invånarne, men misslyckades och återvände
då öfver Ochotsk till Petersburg.
Berings upptäckt och den karta, han uppgjort öfver
de trakter, som han passerat, vunno ingen tilltro
i Petersburg. Här behärskades den vetenskapliga
världen af en tysk och en fransk vetenskapsman
GERHARD FRIEDR. MÜLLER och JOSEPH NICOLAS DE L’ISLE,
hvilka båda uppträdde som hans vedersakare. Den förre
framställde en teori, som blef bestämmande för dessa
trakters kartografi ända till dess att Cook under
sin tredje resa ref ned den och visade, att det var
Bering, som hade haft rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
