Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt Müller har Bering icke kommit längre än
strax norr om Heliga Korsets vik (innersta delen af
Anadyrviken) till en udde Serdze Kamen (detta namn har
flere gånger flyttats på kartorna och finnes nu på
en udde på Asiens norra kust väster om Beringssund,
hvilken icke är den som Müller afser). Här böjer sig
landet väl åt väster, sade Müller, men nordligare
utskjuter en stor halfö mot nord och ost till 72–75°
n. br., hvilken han kallade Tschukotskoj Noss. Först
däroppe vore genomfarten att söka. Detta fullständigt
ur luften gripna påstående gällde, som nämndt, ända
till Cooks tid förmer än Berings enkla sanning.
DE L’ISLE åter hyllade en missuppfattning af
östra Asiens utseende, som ytterst var baserad på
holländaren VRIES resa 1643, om hvilken vi skola
tala närmare längre fram. Denne hade passerat
Jesso och Sachalin utan att upptäcka att ett sund
(La Pérousesundet) skilde dem, hvarför han tagit
de båda öarna för en. De två sydligaste Kurilerna,
mellan hvilka han seglade in i Ochotska hafvet hade
han kallat Staaten Eiland och Kompagnienland. Då
sedan ryktet om Kamtschatka nådde Europa, trodde
man, att detta antingen var samma land som Jesso
eller landfast med Nippon. Som Staaten Eiland och
Kompagnienland då ej fingo rum i raden, förlades de
längre ut i Stilla hafvet som två stora öar, skillda
från Kamtschatka-Jesso och från hvarandra genom
smala sund. Härtill hade en portugisisk kosmograf
TEXEIRA (1649) lagt ett Gama land, som en portugis
JUAN DE GAMA skulle hafva sett i dessa trakter, och
hvilket tecknades som en östlig fortsättning till
Kompagnienland. Till utbildningen af denna kartbild
af östra Asien hade de l’Isles broder GUILLAUME DE
L’ISLE genom sina kartor, glober och afhandlingar
mycket bidragit. Det var därför icke så märkvärdigt,
att brodern Joseph de l’Isle skulle använda hela
sitt inflytande mot Bering, som påstod sig hafva
kringseglat Kamtschatka utan att hafva sett ett spår
af alla dessa stora öar; och så stort var detta
inflytande, att Vetenskapsakademien i Petersburg,
som 1737 utgaf en karta öfver Asien, icke tog någon
hänsyn till Berings karta af 1731, utan följde de
l’Isles uppfattning. Bering utsattes tvärtom för
smädelser öfver sina uppgifter, och först sedan hans
karta blifvit erkänd i det öfriga Europa, vann den
tilltro i Ryssland[1]. En rysk vetenskapsman var dock
mera fördomsfri än de andra, senatssekreteraren IVAN
KIRILOVITSCH KIRILOV, hvilken på sin generalkarta af
1734 upptog den Beringska kartans kustteckning; och
det var också denne inflytelserike man, som genomdref,
att zar Peters plan om en stor geografisk expedition
till Sibirien blef verkställd, samt att Bering blef
dess ledare.
I själfva verket har äfven Bering framställt det
första detaljerade förslaget till den stora nordiska
expeditionen, om äfven detta ytterligare utvidgades
af Kirilov. Bering bar hufvudbördan af utrustningen
– hans titel var nu »kommodore» – och hans energi,
hvilken icke förtröttades af de många uppdrag, man
lade på honom, har möjliggjort denna storartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
