Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
expedition eller rättare sagdt dessa expeditioner,
ty den nordiska expeditionen var egentligen delad i
en mängd fristående underafdelningar. Utom Bering
och ledarne för de öfriga sjöresorna, till hvilka
vi återkomma, deltog i expeditionen såsom kartograf
och astronom LOUIS DE L’ISLE DE LA CROYÈRE, en
äldre broder till Joseph de l’Isle[1].
Akademikern GERHARD FRIEDRICH MÜLLER gick med som historiker,
en annan tysk lärd JOH. GEORG GMELIN (1700–1755) som
botaniker[2],
två ryska landtmätare, KRASSINIKOV och
POPOV, skulle dels hjälpa La Croyère dels syssla med
kartläggning. Expeditionens program var storartadt,
allt för storslaget till och med, ty hur mycket
den än uträttade, har den icke varit i stånd att
uppfylla alla de fordringar, som den af senaten
utarbetade instruktionen ålade den. Utrustningen
var i proportion därefter: La Croyère medförde
nio vagnslaster instrument och han jämte de andra
akademikerna, Gmelin och Müller ett bibliotek på
flera hundra band, 70 ris papper samt en oändlig
mängd färger, teckningsapparater och verktyg. De
mest omfattande order om biträde åt expeditionen
hade förut afgått till myndigheterna i Sibirien. I
början af 1733 bröt expeditionen upp från Petersburg,
dock ej alla på en gång. Högsta chef var Bering,
han åtföljdes af två kamrater från sin förra resa
SPANGBERG och ryske kaptenen TSCHIRIKOV, 8 löjtnanter,
16 styrmän, 12 skeppsläkare, 7 präster samt en mängd
andra funktionärer in alles cirka 570 man utom de
fyra akademikerna med 30–40 mans följe. Spangberg
reste först den 1 febr., sist akademikerna, i augusti.
Att sammanhålla denna mängd af människor, att raskt
nedslå de många hinder, som mötte på den långa vägen,
öfversteg Berings krafter, helst hans makt icke var
oinskränkt, utan han i viktiga frågor skulle inhämta
sina underordnades rådslag. Många af de sibiriska
ämbetsmännen visade sig liknöjda eller alldeles
fientliga mot det stora företaget, och trots allt
hvad man medfört, skulle mycket äfven anskaffas på
ort och ställe, hvilket var svårt, ibland nästan
omöjligt. Af sådana grunder kvarhölls Bering i tre
år i Jakutsk, 1737 förlade han sitt hufvudkvarter til
Ochotsk. Vi skola nu öfvergå till en skildring af de
olika expeditionerna, därvid vi måste inskränka oss
till att omtala deras resultat.
Ishafsexpeditionerna (1734–1743). 1) En punkt
af programmet bestämde att man från Archangelsk
sjövägen skulle framtränga till Ob. Två fartyg
under löjtnanterna PAULOV och MURAVIEV afgingo
i juli 1734 från förstnämnda stad, men kommo den
första sommaren blott till Petschoras mynning, där
de öfvervintrade vid Pustosersk. Äfven vid början
af följande höst måste de återvända hit, därifrån
resan fortsattes under MALYGIN och SKURATOV, som
öfvervintrade 1736–37 vid Karafloden. Följande sommar
passerades Jalmalhalfön, och man nådde slutligen i
sept. 1737 till Obs mynning. Malygin återvände nu
till Petersburg, men Skuratov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
