Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlefde denna resa, och ur hans penna har
den enda fullständiga beskrifningen öfver färden
flutit[1].
Få sommaren 1740 seglade Bering öfver till Avatscha
viken på Kamtschatkas östra kust, hvilken han upptäckt
under sin förra resa, och där han nu lade grunden till
staden Petropavlovsk. På våren 1741 hade han fått
sina båda fartyg någorlunda provianterade för 5 1/2
månader, men skeppsinventarier och reservtacklingen
voro högst bristfälliga. Det ser ut, som om Berings
energi börjat mattas efter dessa åtta är af otroligt
arbete och omtanke samt af ständiga strider med
afvogt sinnade och själfviska myndigheter. Detta
synes framgå redan af det beslut, som före afresan
från Avatscha viken fattades om den kurs, man borde
hålla. Både Bering och Tschirikov voro på det klara
med, att Amerikas kust borde sökas åt nordost. De
visste, att FEDOROV 1732 hade sett denna kust öster om
Beringssund[2]; men dock gåfvo de efter för la Croyères
yrkanden på, att man skulle styra åt sydost för
att efterforska »Gamalandet», hvars tillvaro dennes
bröder så starkt påstått. Det var också på sin broder
Josephs karta la Croyère stödde sig, då han föreslog,
att man först skulle uppsöka detta land. Afresan
ägde rum i juni månad. På Berings fartyg var Steller,
på Tschirikovs la Croyère. Sedan de under åtta dagar
seglat åt sydost till 46° 9’ n. br. långt in på det
område där »Gamaland» skulle ligga enligt de l’Isles
karta, ändrades kursen till nordöstlig. På 49° 30’
n. br. öfvergaf Tschirikov Bering och fortsatte mot
öster till Amerikas kust. Sedan Bering i två dagar
väntat, att han skulle återkomma, beslöts att än en
gång vända mot söder för att söka nå »Gamaland»;
härvid kom man till 45° 16’, naturligtvis utan
resultat. Åter vändes mot nordost, och den 18 (29)
juli såg man en sönderrifven snötäckt kust, kransad af
öar, och bakom den höjde sig en hög, snötäckt bergtopp
upp mot skyarna. Detta berg var vulkanen S:t Elias,
hvilket fick sitt namn efter den dag, då de ankrade
vid en ö[3]
utanför kusten härstädes. Bering hade
redan vid denna tid börjat angripas af den sjukdom,
som sedan lade honom i grafven, skörbjug, och led af
de första symptomerna af denna sjukdom, en ohjälplig
liknöjdhet och håglöshet. Han gjorde därför ingenting
för att undersöka det nya land, han funnit, och det
var en lycka, att ombord fanns en så snillrik och
entusiasmerad naturforskare som Steller, hvilken
beskref det djurlif, som fanns på ön och företog en
exkursion på den[4]. Länge fick han dock ej fullfölja
sina forskningar, ty redan följande dag gaf Bering
order om att lätta ankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
