Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Croyère och några andra deltagit i detta
arbete. Gmelin och Müller kommo till Jakutsk, i
hvars arkiv den senare först fann berättelsen om
Deschnevs resa genom Berings sund. Här stannade de
i två år, under hvilka de företogo en mängd ströftåg
i trakten. De följdes därefter tillbaka till Jenissej
(1739), som de bereste till 66° n. br., men skiljdes
sedan för att vända sig åt olika håll i västra
Sibirien och Uralbergen. De viktigaste forskningarna
gjordes af GMELIN, som är en af sin tids förnämste
naturforskare. Han bestämde en mängd höjder med hjälp
af barometern och var den förste, som ådagalade, att
Kaspiska hafvets yta är lägre än Svarta hafvets. Han
gjorde för öfrigt termometerobservationer; bland annat
erhöll Europa genom honom kunskap om Sibiriens låga
vintertemperatur samt om det förhållandet, att marken
i dess nordligare trakter tinar om sommaren endast
några få fot från ytan. Hans viktigaste arbete var
dock hans Flora Sibirica (1747), i hvars inledning
han lämnar en mästerlig skildring af Låg-Asien och
visar, att Europas flora icke upphör vid Ural utan
vid Jenissej; först där träffas det egentliga
Asien[1].
Resultatet af hela denna stora nordiska expedition
var sålunda på många områden banbrytande. Först genom
den hade man fått en verklig kännedom om norra Asiens
konfiguration och inre beskaffenhet. Visserligen
var denna ej så fullständig, som man hoppats, när
expeditionen afgick, men en fast grund var dock lagd
för framtida forskningsarbeten. Och sådana företogos
också, om äfven omkring tjugo år förgingo, innan man
åter grep verket an.
Den förste, som åter gaf sig ut på Ishafvet, var en
köpman från Jakutsk SCHALAUROV, hvilken i sällskap med
en sjöman IVAN BACHOFF och en besättning förrymda
soldater år 1760 seglade utför Lena i afsikt att
göra om Deschnevs berömda färd. Första året kom han
blott till Jana, där han öfvervintrade; följande
år passerade han Svjatoi noss, hvarvid han i norr
såg Ljachov-ön och nådde Kolymas mynning, där andra
vintern tillbragtes. Den tredje sommaren kom han ej
längre än till Kap Schelagskoj, men måste då vända
om till Kolyma. Härifrån tvangs han af sitt folk att
återvända till Jakutsk. Från en senare färd (1766)
återkom hvarken han eller någon af hans
besättning[2].
År 1763 sändes en sergeant ANDREJEV på en isfärd
mot norr, och han har framträngt till några öar,
hvilka somliga anse vara Björnöarna, andra Wrangels
land. De Ny-Sibiriska öarna, som ofta setts förut,
besöktes första gången af köpmannen LJACHOV (1770),
som fick privilegium på att samla mammuttänder på
dem, och hvars namn tillades den sydligaste. En mängd
senare resor företogos dit, då öarna voro rika icke
blott på elfenben utan ock på pälsdjur. En noggrannare
undersökning af dessa i många afseenden märkliga öar
företogs 1809–1811 under ledning af MATHIAS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
